som om det bara var vi två.

22:50

jag är så kär att det nästan blir löjligt. promenerat in till stan från Mölndal, nerför Avenyn, bort till bio, gå och äta mat på café och prata så mycket att vi glömde bort att gå på bion. iväg till spårvagnshållaplats och han har ingen jacka och fryser och hans spårvagn kommer och jag säger: "Nu kommer din spårvagn." och han säger: "Ja, jag ser det." och står kvar med armarna runt mig och ler och jag säger: "Men du fryser ju?" och han säger: "Jaha." och så åker spårvagnen.
hans leende, hans skratt, hans händer. allt. hans lugn, hur han känns lite som en lagom dämpande motpol till mitt ibland tokigt skuttiga humör, att det känns att det är mig han tycker om. inte någon jag låtsas vara, utan M I G.
vad har jag gjort för att förtjäna det här? :)

(som notis kan här tilläggas att jag faktiskt kommit på ett passande nick till Någon. han har haft det namnet tillfälligt, eftersom det inte har kommit till någon bra spontant nick. efter lite diskussioner idag har det slutligen korats en vinnare. jag berättade om hur Mikkis hade resonerat igår när vi fikade - det är lika bra att introducera den kille man börjar träffa på en gång i umgängeskretsen, för ju längre tid det går och ju mer jag pratar om honom, desto mer förväntningar kommer mina vänner att få på honom. han skrattade och börjande: "Han är si och så stark och kan göra det här och det där, och är så smart..." och jag flinade med och började citera "Braveheart": "De säger att han är två meter lång!" osv. alltså - för att dämpa alla förväntingar blir nicket William Wallace. ;))


jag har fått anti-host-knark av farmor - kanske får jag sova hela natten idag? imorgon ska jag plugga och äta lunch hos farmor och krama pappa. på kvällen ska William Wallace sova hos mig. <3