fields of gold.

11:33

hmm. det stämmer som Gabs säger - det märks när jag har saker att göra för då uppdate:ar jag inte bloggen lika ofta. sant. skämmes på mig. :P

senast var söndag. då hade jag ägnat helgen åt att vara på Sommarstället och skaffa lite extra luft i lungorna - jag plockade svamp (jag har kantareller i frysen! egenplockade! happiness!), drack rosévin, smockade i mig alldeles för mycket jättegod mat och bullar och äpplekaka och.. you name it. :P, trappade upp mitt joggande till 30 lugna minuter och lite hemmagym, bodde i stövlar och raggsockor, skrattat hysteriskt med mamma åt våra sovoutfits, burit brygga och impat på mina manliga släktingar och hade en jäkligt skön helg. yes. :)

i måndags var det grupparbete i skolan - analysera hälsobudskap - som gick förvånansvärt bra och smidigt och rätt kul till och med. på kvällen hade jag första riktiga träningen sen min überförkylning - löpning i Härlanda med handbollen. de skulle springa intervaller, jag hade innan veckan bestämt mig för att ajg ska ta det lite piano första veckan, så jag drog iväg på 8:an. 46 minuter, det är väl.. jaja. det är okej, jag har varit sjuk i 3 veckor. jag har sjukt trött när jag kom hem, duschade och lagade mat och jag hann äta upp halva tallriken med rotfruktspytt innan jag faktiskt vaknade till liv igen och insåg hur gott det var. sen kom Willam Wallace och sov hos mig. <3

tisdagsmorgonen var ljuvligt plågsam, pga. grupparbete. jag var med andra ord tvungen att gå upp. föreläsningar kan man strunta i, grupparbeten där ens kompisar förväntar sig att man ska dyka upp - icke. dock tycker jag att det borde vara en allmänt uttalad regel att om man har en snygg kille i sängen hemma så är det helt okej att komma runt en timme sent. faktiskt. jag gick upp och till skolan i alla fall. :P på tisdagskvällen var det första handbollsträningen på ett tag också. sen träning från åtta till tio. underbart. jag var helt väck i skallen efter en halvtimme och stod i försvar och tänkte:" Hallå! Jag hänger inte med! Stå still!". första veckan efter sjukdom är alltid apjobbig. när jag kom hem hängde jag upp mina svettiga kläder och somnade knall fall.

idag vaknade jag och kände mig helt mörbultad i hela kroppen. måttligt pigg på att ta mig upp, men upp kom jag. suttit med gruppen och petat på det sista innan redovisningen imorgon och väntar på att Banana och Mikkis ska fika med mig vid tolv. gymträning sen efter lunch - vi får väl se hur jag överlever det. :P

mitt konstanta tillstånd är fortfarande tokkär, och jag är samtidigt helt förundrad. jag fattar inte. det känns så... bra. eller mer än bra. rätt. som ett klickande pussel. det är så bekvämt, jag är så bekväm, så säker på att han tycker om allt med mig. att jag är envis och vill bära allt själv, att jag tränar som en tok, till och med att jag väger typ all min mat. och för första gången i ett förhållande känns det inte som jag tycker om mest, eller att jag måste vänta på att han ska visa att han tycker om mig. det är så mycket känslor i hjärtat och magen och helahela kroppen att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. jag ska till Falun i helgen och träffa hans familj. :)