22:10
ja, vad säger man? jag börjar bli immun mot chockartade upplevelser. efter sms&telefon satt jag på en bänk på Masthuggstorget och skrattade rätt hysteriskt, i bemärkelsen icke-roligt hysteriskt. det fanns att välja mellan att gråta och skratta och jag valde skratta. var på snudd på väg in i gråt ett tag, men På Låtsas kom för vårt träningspass och jag fick lååång kram och vi gick till hallen. sen var det för mycket smärta i kroppen av efterhängsen träningsvärk och koncentration för att kunna fokusera på något annat. ghad, jag gillar redan hans pass, och idag kände jag mig tio gånger bekvämare än förra gången - nu vet jag att han inte kommer sucka eller hima med ögonen åt mig eller så. (inte för att jag trodde att han skulle göra det innan heller, men... ja. :P) bara det känns bra. :)
ja. jag har lite mer på hjärtat, men ska upp tjugo i 7 imorgon, så jag måste sova nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar