jag bryter vågors svall.

09:44

om jag kunde förstå det där med mjukisdjur. inte mjukisdjur in particular (jag har en prickig häst i sängen som jag köpt på Astrids Lindgrens värld när jag var tio år som jag älskar) utan såna där helt meningslösa, ganska fula gosedjur som man får av någon som vill visa sig gullig. det är liksom... vad ska jag göra det med det? känns ungefär som att få duschcréme i julklapp. sen är det givetvis en skillnad i när man faktiskt önskat sig ett mjukisdjur/det handlar om något skumt, internt skämt man har ihop, men bara det här "Åh, här har du en liten nalle!"... eh. nej. :P

mina läppar och mungipor spricker och jag förstår inte varför. funderade på att köpa något mjukgörande när jag var och handlade sist, men sen tänkte jag sist när vi var ute och paddlade kanot i skogen hos Manu och hur jag fick sitta och lyssna på två (vi säger 'mindre intelligenta' så låter jag inte så elak.) flickor som högljutt diskuterade Lypsyl och på sådant kommande beroende och en av de yttrade högt och ljudligt: "Men! Det är ju ingen som föds och är beroende av Lypsyl!" och jag storknade nästan och Banana satt som en snäll och väldigt tolerant mur mellan mig och dem. så jag kände att jag inte ville ha något som kopplade mig till dem, allra minst Lypsyl. :P

läste Hons blogg imorse och förstår inte hur synkat det kan bli. det är nästan läskigt så samma vi känner hela tiden, utan att veta att den andra känner samma sak. fascinerande. :)

jag var jättepigg när jag gick och la mig igårkväll och låg och vred och vände på mig i en evighet innan jag kunde somna. idiotiskt.