we are like this until we not are like this anymore.

21:32

hemma igen med hummussmak i munnen och päron. lite, om inte så förvirrade tankar i huvudet så ändå ganska mycket tankar i huvudet. eller jag vet inte. de som finns där studsar omkring så mycket att de känns som de tar ganska mycket plats.

borde inte sitta här och svammla, borde plugga till tentan imorgon, borde öppna boken och skriva ner sammanfattningar och borde borde men gör inte. gör den mentala motsvarigheten till att sätta händerna framför öronen och vråla "BINGO BINGO!"och struntar i borde borde en stund till.

ringde mor&far på spårvagnen hem och berättade att jag är hemma nu och jag är glad och har haft en jättebra helg och pappa tyckte att det var bra och mamma undrade men vet du vad ni är nu? och jag kan inte riktigt förstå varför hon tycker den där definitionen är så viktig. jag jag kan inte riktigt beskriva mig själv, glad låter så litet att skriva, men jag är det, genuint och ända ner i tårna är jag glad med sånt där varmt rosa ludd i magen leenden utan egentlig anledning nu för tiden och det hon undrar över är en definition.

jag funderade lite över det sen också för att tanken inte ville lossna. och hur vet man, hur vet man vad som är och inte? till slut orkade jag inte och stängde av den delen av huvudet. vetskap och veta. tro och tro. hopp och hoppas. jösses, det här med definitioner.. vad är det med människan att defininera allting hela tiden för? vad hände med go with the flow och bara se vad som händer av det?

hamnade med tankarna bakåt också (ni som känner till Junior-storyn känner till den) och kommer ihåg den där dagen i augusti/september med telefonen i handen och gråten i halsen och hur jag lovade mig själv att aldrig, aldrig mer, aldrig så nära. och aldrig varade ett bra tag.


det är som att definiera varför man tycker om soluppgångar, saker som är gula eller smaken av apelsin.

så vad vet jag?
han luktar gott, jag känner mig som en intelligent, respekterad individ i hans sällskap. jag tycker om känslan av hans kinder under mina fingertoppar, han äter gröt med mig på morgonen och får mig att skratta. jag vet att jag gärna hade stannat en dag till.
det räcker för mig.