axlarna nersjunka där de ska vara.

12:40

jag kan knappt lyfta mina armar, men det är normalt. tränar man i två timmar, slänger medicinbollar och sen avslutar hela träningen med armhävningar-situps-tigerhopp x 20 sekunder på varje x 6 är man rätt mör dagen efter. för att inte tala om dagen efter det. om man dessutom fick för sig att köra dubbla pass igår med att först träna gym med mamma och sen dansa på kvällen, så nej, inte förtjnar jag någon sympati. inte för att det betyder att jag blir ledsen om jag får det ändå. :)
oh well. jag ska inte göra något viktigt som involverar armar idag ändå. bortsett från handbollsträningen från 17:45-20, men den kan väl inte vara så jobbig... eller?
(jag vet att jag utmanar ödet genom att ens tänka den tanken. genom att skriva ner den garanterar jag mig själv ytterligare armhävningar. :P)

ingen schemalagd skolan idag, och jag gick ändå upp klockan halv sju för att hjälpa lillebror med frukost. han har äntligen insett att saker och ting (typ elitsatsa på handboll) kräver en hel del energi. som han inte får i sig för att han äter för dåligt. jag höll "En liten föreläsning om kolhydrater, socker och energi" för honom vid hans sängkant i måndagskväll (på hans begäran vill jag framhålla.) och han verkar ha tagit intryck. tisdagmorgonen tryckte han i sig jucice, havregrynsgröt med sylt&mjölk, macka med skinka&gurka och en banan. jag var vrålimponerad, trodde han skulle ge upp efter halva gröttallriken. det är ovant att äta så mycket om ens vanliga frukost brukar bestå av tre mackor. han hade tydligen varit mätt hela dagen sen. :P så eftersom jag inte litade på att han skulle få till frukosten själv steg jag upp och hjälpte honom imorse också. det var tydligen lättare att äta imorse. I'm not suprised. det går fort att vänja kroppen vid att äta mer, speciellt om den behöver det. snart är han som jag. ^^ jag lekte ytterligare pedagogisk idag och använde Dietist XP-programmet för att visa "såhär ska någon i din ålder som INTE tränar handboll stenhårt 4 ggr i veckan äta." och jag tror budskapet gick in. efter det gick han ner och åt lunch. :)


sträcker på mig. plågsamt, musklerna protesterar. stresskursen jag går nu har faktiskt gjort mer intryck än vad jag förväntade mig. framförallt ser jag lite klarare på mig själv och hur jag hanterar saker och ting och hur viktigt det är med anspänning kontra avslappning. att stress faktiskt inte är något farligt, utan fullt naturligt och livsnödvändigt, men att den inte är menad att hålla på mer än några minuter i taget, max några timmar. kortisol och andrenalin och norandrenalin, sympatiska nervsystemet och HPA-axeln. det är spännande och lärorikt och har gett mig en hel del tankeställare. vad håller jag på med? varför håller jag på med det? är det så himla viktigt egentligen?

dansaerobic igår och underbart förlösande härlig dans. jag tycks alltid hamna bakom Sanna - lite förenat med fara för att bli pådansad eller få en hand i huvud, men det får man ta. :) knäet ömmade inte alls, men det beror mest på Voltarenen. berättade lyckligt efteråt att: "Jag ska få mitt knä undersökt på torsdag!" och de andra var glada för min skull. fick någon fråga om hur det kändes nu och jag svarade att jag käkade Volaten, och det funkade jättebra. fick medhåll och: "Ja, det gör ju det." med liten tillhörande grimas, och jag håller med grimasen. det funkar jättebra, men hur bar är det egentligen att medicinera bort smärta? det är ju en indikator på att nåt inte står rätt till? men jag förtränger medvetet den mycket besvärande och logiska tankegången. (hur bra nu det är.) det är bara en dag kvar tills jag får reda på vad som är fel på riktigt.