fina besök, städning och minnen.

22:54

Julia kikade förbi en kort stund idag, och jag blev glad. sen te och Linda och prat om allt mellan himmel och jord och hus, om då och nu och nästa sommar. whey. <3

oh yeah. nu har jag även gjort något som jag haft dåligt samvete för att jag inte gjort ett bra tag - jag har städat mitt rum. och som vanligt börjar det med att jag tänker plocka undan lite kläder och en slutar det med att jag går ganska grundligt tillväga, plockar fram dammsugaren, plockar bort mattan, skakade den ett par gånger och låter den hänga på vädring medan jag dammsuger golvet. sen började jag knuffa på saker under sängen, knuffade fram byrån, flyttade på påsar, kröp in under sängen med dammsugaren, dammsög ovanpå listerna, osv. bestämde mig för att knuffa in bryån hela vägen under sängen och vips! bröt byrån vänster främre foten. när jag försökte lyfta på den för att sätta tillbaka den, bröt den högre bakre foten. det tog mig åtskilliga minuter av omkringkrälande på ömma knän, lyftande upp och ner och sammanbitet frammuttrade svordomar innan byrån stod där jag ville under sängen med obrutna fötter. sen fick jag totalt storhetsvansinne och började sortera papper från första året på högskolan och sista året på gymnasiet. jag har en ansenlig hög bredvid mig på en pall som jag ska slänga.

dessutom bäddat rent i sängen och städat lite i gaberoben. oh, jag känner mig duktig och produktiv. :)

när jag satt och bläddrade bland alla papper från skolan stötte jag på lite av det jag skrev i svenska C (bland annat ett argumenterande svar på en insändare om varför vi inte ska försöka klona fram mammutar igen - den var faktiskt ganska rolig.^^) och jag stötte på det sista som vi gjorde i den kursen - det hyllningstalet jag skrev till Gabby och Louice. satt mitt på golvet med papper spridda åt alla håll och kanter och läste och mindes och grät.
"Jag kan ärligt och utan minsta tvivel säga att jag tror inte jag hade klarat av tre år på gymnasiet utan dem. De har blivit en så stor del av min vardag. Numera börjar jag med att leta efter dem först vid kaffekokaren i caféet, och sen vid husknuten där folk röker. Hur jag än mår, hur jag än känner mig, så kan jag alltid bara vara i deras sällskap, precis som jag är just för tillfället. De accepterar mig villkorslöst. När jag grät nästan konstant i två veckor över en kortkad kille fanns de där för mig, tröstade och tröttnade aldrig, hur mycket jag än upprepade mig. När jag bubblade över av nykärlek så skrattade de med mig och gladde sig för min skull.

Jag har blivit en helt annan människa än jag var innan jag kom hit, innan jag träffade er. Innan var jag blyg, lite tillbakadragen och inte alls lika säke rpå mig själv som jag är nu. Här idag står en stolt, glad och säker brud, som vet att hon alltid har någon att vända sig till.
"Per aspera ad astra" - "Genom svårigheterna mot stjärnorna"
Gabby och Louice, jag älskar er. Tack."

och jag minns. och jag vet, att jag älskar er fortfarande.