Det finns känslor som aldrig tar slut.

22:24

Jag har sprungit till Kungsbacka. Jag har faktiskt sprungit heela vägen till Kungsbacka. Inte gick det så fort, men jag stannade inte en enda gång. Halvvägs till Anneberg började jag fundera: "Ska det inte bli jobbigt snart?" Icke. Tokpigga ben efter vilan i helgen, studsade praktiskt taget fram. Halvvägs mellan Anneberg och Hede, en gång till: "Ska det inte bli jobbigt snart?" Icke då heller. Det dröjde ända till Hede innan benen kändes tunga. Och visst blev det jobbigt på slutet, men det gick. 1 timme och 13 minuter. Wohoo, wohoo. :D Jag är faktiskt väldigt stolt över mig - jag har aldrig sprungit så långt förut. Nånstans vid 7 kilometer är nog det mesta, och det är över en mil till Kungsbacka. Det bästavar att på något sätt behövde jag inteanstränga mig så mycket- benen bara gick, rent automatiskt liksom. Underbart. Tillåt mig njuta av min triumf. :)

Och bror var också vrålduktig. Han sprang med mig en bit tills jag sa åt honom att vända, och sen sprang han hem igen, var ute en halvtimme. Jag är stolt över honom också. :)

Jag ser inte fram emot skolan imorgon, det är lång dag och jag måste släpa omkring på träningskläder hela dagen. Men på kvällen ska jag skolka från min träning och åka med mamma och kolla på Elinmatch i Önneredshallen. Önnered mot Sävehof. Handboll är roligt. :)

Idag har jag fått korttrick gjorda för mig.Jag kan inte hjälpa det, jag blir helt förtjust av att bli grundlurad. Sitter med leende under hela tiden och börjar tokflina när det faktiskt fungerar på slutet, och det är mitt kort som dyker upp. Det låter säkerligen mycket löjligt, men det är som om.. som om det finns magi på riktigt igen. Som när jag var liten. Drakar och jultomten&julafton all over again. :)

Usch, jag stinker verkligen svett. Inte haft ork nog att dra av mig löparkläderna och duscha, det var ju "Cityakuten" när jag kom hem. ^^ Men nu så. Duscha, sova.