Jaa. Idag alltså. In till stan och sitta och plugga med Anna & Mikki tills klockan var runt fyra - våran koncentrationsnivå sjönk vetydligt under den sista timmen där och det slutade i nån saga om att Ville hade en kanin som sprang omkring som han var tvungen att vifta med armarna efter (hela poängen är att vi ska komma ihåg att vilikinin är ett hormon som får tarmluddet, villi, att vifta och på så vis kan absorption ske. Fullt normalt. ^^). Alla sätt är bra utom de dåliga säger de ju. När vi hade gått igenom det sista och jag slog ihop boken utbrast Anna: "Jamen, det gick ju bra det här, jag tycker vi har lärt oss en massa! Vad är det vi har pluggat nu igen?" och Mikki och jag bröt ihop av skratt. Vi tycker om Anna. :)
Sen for jag iväg i all hast och lånade "Da Vinci-koden". Jag antar att jag hade kunnat låna den på biblioteket, men då hade jag bara glömt att lämna tillbaka den och fått böter, plus att jag har en väl utvecklad tendens att vara ganska ovarsam med biblioteksböcker (skäms på mig. En av de jag lånade senast råkade jag hälla kaffe på.). Lånar jag däremot bok av en kompis så är jag så rädd för att personen ifråga ska bli arg på mig om jag missköter boken att jag behandlar den som mitt eget barn typ.^^
Efter boklånandet tog jag mig till Anna och hämtade hem snowboarden jag får låna och kånkade dne en bit genom Göteborg till bussen. Jag förstår inte hur folk tänker som inte flyttar på sig när man kommer bärande på något stort, nej, alldeles precis brevid mig ska de snika förbi, och helst gå i mina fotspår innan jag gått ur dem själv. Hallå, jag anstränger mig verkligen för att INTE lappa till nån med brädan här. Puckon.
Här på kvällen har familjen haft lite minijulafton med tomtegröt, vörtbrödsmackor med skinka och julklappar. Shit, jag trodde inte jag skulle få några julklappar i år, så jag blev jätteglatt överrraskad. Ett stycket bikini, ett stycket necessär och ett par vantar som mormor stickat. Och jag fick en enormous thémugg av Lindalove, den är hur vacker som helst och jag blev jätteglad. :D Mitt hjärtas enda sanna kärlek var nere och hälsade på mig och sa hejdå och allting. Min ven i mitt ben. <3
Alltså. Jag ska åka till Kenya imorgon och vara borta i två veckor. Jag är nervös, men samtidigt väldigt glad. Om jag har räknat rAätt kommer jag skicka minst 6 vykort. And let me spell it out clear for you: Ni vet vilka ni är, och troligtvis en och annan som inte vet det -
Jag kommer sakna er jättemycket,
(men efter viss övertalning har jag lovat att göra det så det inte stör mig i min semester.^^)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar