Såklart att ja, jag vill, du vet jag vill, men kanske först om tre-fyra år?

21:05

Dagen har varit ganska händelselös, men jag har å andra sidan inte ansträngt mig särskilt mycket för att få den att gå heller. Jag vaknade vid tolv och gick upp till affären och handlade bananer (jag erkänner att det är en smula kinkigt att kräva exakt samma frukost varje dag och inte vilja äta något annat, men sån är jag. :)) och sen hem igen och äta frukost. Efter det diskade jag det lilla som behövde diskas för hand efter middagen igår och sen slösade jag bort tid framför datorn tills jag skulle åka iväg till min match. Ja, jag har spelat match idag trots att jag var ute igår. Milt uttryckt kan man väl säga att jag har spelat bättre. Vi vann trots min bleka insats med 23-8, känns skönt att slippa förlust.

Jag duschade efter matchen och tog mig till stationen för att återigen upptäcka att tågen går bara en gång i timmen på söndagar. Det känns som jag upptäcker det varje söndag. Mamma var snäll och kom och hämtade mig när jag ringde efter henne,så jag slapp sitta och vänta i en timme. Efter att jag kommit hem har jag gjort väldigt lite, ätit mat och pysslat lite med kort och min bilddagbok. Redigerat lite i mina dikter, lyckats byta ut tre rubriker som jag inte tycker känns passande till innehållet och just inte så mycket mer. Jag vill ha lite seriös tid och engagemang för att jobba med dem, det ska inte bli något hafsigt jobb. Funderar på att göra som jag gjorde när jag skulle svara på Gabbys brev sist - åka ensam till Göteborg en kväll och sätta mig på Linné Kök&Bar med ett glas vin och bara skriva. Jag trodde ju jag skulle sitta fast hemma på fredag eftersom pappa fyller år, men han och mamma ska iväg på kvällen, så jag antar att jag kan göra mest vad jag vill.

Funderat lite grann på kärlek och liknande efter en pratstund i fredags med en vän och en massa knepiga frågor som jag har minst två-tre svar på som känns lika riktiga. Jag menar, hur vet man att man verkligen är kär? Det gör man ju bara, det känns ju i magen. Och samtidigt känns det som om att det kan man aldrig veta, inte på riktigt. Och vad gör man om det inte bli något klick! på en gång? Ska man strunta i det eller gå omkring och vara halvsäker och hoppas att det kommer längre fram och riskera att såra den andre? Och, framförallt, vad gör man om man är rädd? Något att sysselsätta mina tankar med på tåget framöver.

Nu ska jag lägga mig i sängen, tina upp mina frusna tår och läsa bok. Och sova.
Natti. :)