lördag, september 16, 2006

Just le me be.

22:46

Natalie Imbruglia - Torn
och helt plötsligt allvarlig och jag bryr mig och bryr mig nog för mycket om det mesta ibland och vet inte riktigt vad jag ska skriva
idag på tåget till stan till gymmet satt jag och lyssnade på "When you say nothing at all" på repeat mer eller mindre och satt och smålog och var lite småförälskad i allt och de flesta och sen blev det överslag och jag blev ledsen och grät, fast inte ledset ändå, bara lite saknad efter jag vet inte riktigt. ibland kommer jag på mig själv med att leka med medaljongen jag inte vill vara utan nu, den ska finnas runt min hals, min reminder, jag vill inte glömma, ska aldrig glömma vill alrig mera göra några misstag, jag vet att jag kommer göra det, JAG VILL VÅGA FÖR FAN, vara modig konstant och säker, gå med öppen ansikte och sinne i i varje rum, på varje gata, alltid ha en leende i mungipan

vill alltid kunna älska mig själva och tycka jag är söt när jag ler mot mig i spegeln och glatt rufsa omkring i mitt hår och och och en jävla massa och
JAG HATAR NÄR JAG TÄNKER FÖR MYCKET OCH VIRRAR IHOP MINA TANKAR
varför är det så svårt att bara göra saker och skita i det kommer konsekvenserna bara ta det som det kommer det löser sig alltid på något sätt jag tror verkligen det och jag har så svårt att vara cynisk fast jag vet att jag nog skulle tjäna på det i längden just nu vill jag bara ha någon att stryka över kinden och krama jag avskyr när det känns som ett hål i hjärtat och jag är rädd för att ringa för JAG VET INTE VAD JAG SKA SÄGA ELLER HUR
det finns ingen logik i det här det behöver inte vara logik i allt men det är fan lättare då jag är rädd jag är också rädd ibland

och nu känner mig hysterisk och liten jag vill bara dränka mig i någon annans andetag och hjärtslag nu och bara acceptera mig när jag är sån här också bara håll om mig och säg ingenting låt mig inte gömma mig titta på mig bara titta på mig och förstå.

Inga kommentarer: