(Mraz)
"Do you hear me, talking to you?
Across the water, across the deep blue ocean
under the open sky, oh my, and baby I'm trying.
(Caillat)
Boy, I hear you in my dreams,
feel you whisper across the sea.
Keep you with me in my heart.
You make it easier when life gets hard."
hemma igen efter Spanienvecka. betydligt mer utvilad och avslappnad än när jag åkte dit. sola-äta-sola-läsa-sova och så lite träning. kommit igång med att vänja höften med löpning igen, går så sakteligen fram och inte haft ont än. springer-går-springer-går. långsamt framåt. jag är sjukt otålig men jag tar det så lugnt jag kan.
fått tid att fundera en del, both good and bad in a way. insett att jag saknar WW och framförallt den tryggheten jag kände med honom. jag känner mig ensam på ett sätt utan någon älskande - det är som ett tomrum som inte fylls av kompisar och familj. blev på något vis extra tydligt med ett stoort hav framför ögonen varje dag. inte särskilt mycket ledsnad över det, mest ett konstaterande bara. det går väl över det med.
vi åkte från Spanienlägenheten vid klockan 3 inatt, sen var det väl sisådär med sömnen ombord på flygplanet - vi får väl se hur länge jag orkar hålla ögonen uppe ikväll. :) påsklunch med familjen och nu ska jag avkräva mor på en promenad hon lovat mig. imorgon står det löpning på schemat igen, hoppas på solsken då också. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar