åter bland de levande.

21:13

jag är fortfarande vid liv.
eller, jag känner mig mer vid liv än jag gjort de senaste två dygnen. igår vaknade jag upp, mådde as och lyckades ändå pallra mig först till skolan och sen till farm&farf för att skriva ut papper (med gott bidrag av värktabletter och hostmedicin). på väg hem kände jag att jag började vissna mer och mer och väl hemma igen vid tretiden däckade jag rakt i säng och sov i en och en halvtimme - sen var det kört. William Wallace och jag skulle egentligen ha gått på teater på kvällen, men efter lite heroiska egenövertalningsförsök typ: "Bara jag kommer igång blir det nog bra" och därefter konstaterandes om att jag knappt kunde stå på grund av illamående och att mina ben skakade, så fick jag vackert ringa typ halv sex och förklara att: "Det går inte, jag är jätteledsen, men jag kan knappt stå upp."

han blev tackochlov inte alls arg eller besviken utan bara jätteorolig och ville komma förbi och titta till mig. jag försökte förklara att jag inte var så himla kul sällskap, men det struntade han i. sen låg jag i en miserabel hög på toalettgolvet och omväxlande hostade och halvsov tills han kom och övertalade mig att gå och lägga mig i sängen istället. efter lite om och med somnade jag en stund med honom uppkrupen bakom mig.

mamma kom och hämtade mig sen. mått ungefär lika bra (dåligt) idag som igår. det har börjat släppa nu framåt kvällen, fått i mig lite mat och sådär. är väldigt tacksam för både underbar familj och underbar pojkvän. <3

dagens mesta kraftansträngning var att duscha. efter det sov jag i en timme. sova ska jag snart göra igen, och hoppas jag överlever imorgon, för då blir det skola. herregud.