i'm yours.

16:06

opponering och kursen klar. phew, eller vad man ska säga. skönt att det är klart och roligt att ha gjort. den här gången känns det verkligen som jag har lärt mig massor jag kommer ha nytta av sen/snart. brukar i allmänhet inte kännas så efter teoretiska, "skriva-arbeten"-kurser, men de har verkligen lyckats med den här. :)


har William Wallace och Åkandet till andra sidan Atlanten i huvudet. inte alltid, jag försöker stänga av det så mycket som möjligt. det går upp och ner. ibland fattar jag inte hur jag ska orka. 4 satans jävla månader. tjoho, visst låter jag som en modern och självständig kvinna som inte behöver en man i sitt liv för att vara lycklig?
det är liksom inte grejen. grejen är att jag klarar mig utan någon alldeles utmärkt, men när jag är nerkärad och han är nerkärad tillbaka vill jag inte ha en massa miljoner mil emellan (kom inte och påstå att jag överdriver nu. det ÄR miljoner mil till Amerika.). snälla, jag är så trött på det. samtidigt så skulle det inte falla mig in att "förbjuda" honom att åka. det här är inte mitt beslut och vill han göra det är det klart han ska det. det bara.. satan, det gör så ont i hjärtat ibland att jag tror jag ska bli knäpp. och då har han inte åkt än, det är bara tanken av att inte få krama honom, inte kunna borra in näsan i hans hals. att han inte kommer kyssa mig så tiden nästan stannar på 4 månader.

så jag tänker på det så lite som det bara går. ibland poppar det fram ändå; ibland lyckas jag trycka ner det. jag lyssnar på "Hey there Delilah" och tänker på när folk var ute i krig i flera år åt gången förut och tänker sen att vafan hjälper det mig nu? jag har aldrig riktigt förstått "Barnen i Afrika"-logik.