ambitioner.

22:02

i ett i ett, som redan nämnt. jag trodde det skulle bli lite ledig tid ikväll efter som handbollen var förhållandevis tidigt, men den tiden har jag fått ägna åt att laga mat, äta och diska. så roligt har jag på kvällarna. :P men trots att jag är trött så är det inte den där utarbetade tröttheten, den stressade när jag har bråttom till saker, bara den tröttheten som talar om för mig att jag var i farten hela dagen och ska sova snart. jag sover och äter ordentligt nu, och visst har jag träningsvärk och är stel, men det känns inget dumt, ingen förkylning på G eller nåt. bara vanligt trött. :)

jag fick en sån där insikt efter träningen idag - min fysik är det inget fel på (tycker inte pappa heller, avd. Hybris kommer med pappa-beröm.) det är liksom... allt annat. bollkontroll och passningar och sånt. och jag liksom fattade hur mycket tid och kraft och motivation och ork som kommer behövas för att ta mig dit jag vill. för mig är styrkan och konditionen så lätt att träna upp jämfört med teknik. på bussen hem önskade jag att någon av mina närmaste vänner höll på med något liknande det jag gör. nej, inte ens det, jag önskade att jag hade en pojkvän som höll på med handboll, som jag hade kunnat prata med, som hade kramat mig och sagt: "Men jag kan passa med dig!" osv osv, och verkligen förstått, som gått igenom samma saker som jag. sen längtade jag gruvligt efter pappa och lillebror. mina vänner är det finaste som finns, men jag känner mig rätt ensam i att vara så galet intresserad av något som kräver så mycket tid och tanke.

det som känns lite tokigt är att jag tror verkligen det är värt det. når jag dit jag vill och känner en bråkdel av det jag känner när jag tänker på det nu... då är det verkligen värt det.