väl medveten om den inre egna begränsningen.

15:45

mitt humör går hysteriskt upp och ner. ganska neutrala saker blir utlösningsfaktorer och vips är jag nere på låg nivå igen. mamma och jag hade en diskussion i bilen - jag säger att jag har lite svårt för plötsliga förändringar, och tycker inte riktigt om att de tänker göra om brors rum sådär på studs efter att han flyttat, herregud, ta det lite lugnt känner jag, och hon börjar prata om att vi kan inte ha hans rum som ett monument över honom osv osv och jag försöker förklara att det var inte det jag menade, jag hade det som ett exempel över att jag inte är särskilt bra på plötsliga förändringar, jag menade inte att det ska stå och se ut som det alltid gjort som någon slags helgongrav. sen spårar diskussionen ur och jag blir sur och hon blir sur och jag blir ledsen och hemma och inne i huset igen tycker hon att vi behöver väl inte bli osams över det, varför är du så arg? och jag säger okej och hon tycker jag utstrålar agression och ilska och varför? och jag vet inte! och går upp för trappen och sätter mig i ett hörn av sängen och lipar med ett gosedjur i famnen.

jag är 20 år! en del av min lösning är att sätta mig och böla tills det går över. jag vet inte allting, definitivt inte om mig själv och är omogen ibland och blir arg för ingenting och jag vet inte varför, för jag är 20!