"Är det såhär att vara kär när man är liten, hur blir det då att vara kär när man är stor?"

22:08

Nehe. Jag har försökt ladda upp min bild jag vet inte hur många gånger nu idag, och det funkar fortfarande inte. Jag är hatisk mot Blogger och svär över min tekniska obegåvning som gör att jag inte förstår vad det förbannade fuckingjävlakuk problemet är.
Sådär. Nu har jag avreagerat mig. :)

Jag fick något ryck och fick för mig att börja radera gamla mejl på min hotmail - jag gick från 11 sidor till 6. Hoppsan. :P Jag borde kanske rensa oftare, men den är ju liksom inte på långa vägar full än sååå.. nej. :)

Pappa har åkt till Västerås, så vi åt kyckling idag, min bror som lagade mat faktiskt. Någon couscousröra med fetaost och sambal oeleksås - staaarkt! Jag är så mesig när det gäller stark mat. Det är inte det att jag inte tycker om det, det är det att ibland så går det bara inte att äta. Vid eftermatenpratet upplyste jag om att vi behövde köpa diverse saker, och mamma tyckte "Men vad bra, då gör du det." och jag gnällde och tyckte det var akllt ute och bror vägrade följa med som sällskap. Efter ännu mer gnäll från min sida ringde jag Julia och hon följde med mig. Vi gnydde hela vägen till affären om hur kallt det var, handlade och sen hem till Julia och dricka vaaarmt thé. Jag låg med huvudet på hennes mage, vi tittade på O.C. och hade det precis så bra som vi brukar - och då ringde telefonen. Helt okänt nummer och jag var lite konfunderad när jag lyfta på luren och svarade: "Hej, det är Johanna."
"Hej, det är Jenny." kommer det tillbaka ur luren. "Hej Jenny." säger jag reflexmässigt. Sen går det fem sekunder innan jag inser vilken Jenny det är och då piper jag fram ett: "JENNY!" och hon börjar stamma "Åh, älskade, älskade gumman.." och sen började jag med: "Jenny, men Jenny.." och sen börjar hon gråta och jag med och vi sitter och skrattar och snyftar om vartannat. (Bakgrund: Jenny är en av mina absolut bästa vänner. Hon är au-pair i Mallorca nu, åkte någon gång i juli, kommer hem i april och jag har bara pratat med henne mycket sporadiskt på MSN sen dess.) Det blev inte mycket sagt, men åh, så underbart att höra hennes röst igen. Och nog för att jag saknar henne i vanliga fall, men nu värker det i hjärtat och tårarna svider bakom ögonlocken. Jag är så glad för att hon ringde, men jag saknar henne så.

...och nu har orden tagit slut för ikväll.
Godnatt.