söndag, oktober 01, 2006

How to save a life.

19:51

Idag har varit match och handboll, handboll, massa handboll. Jag tycker om det. Adrenalinrush bara av att titta på måltavlan där det stod 16-16 under damernas match och nästan inte våga titta alls och skrika och klappa händer och allt, det är allt.

Jag har svårt att se folk jag inte känner utan och innan i ögonen, speciellt om jag inte är säker på dem, med dem. Igår fick jag höra "Men skit i dig, titta på mig istället." och jag tycker det var bra sagt, det vill jag komma ihåg.


Jag köpte en bok igår. "Hållplats livet" heter den och den är massa texter folk har skrivit om meningen med livet. Jag vet inte riktigt om jag tycker om den än - å andra sidan har jag inte läst så mycket heller. Speciellt en text var lite för krånglig, lite för komplicerad och kändes mest tillkrånglad och skriven för att få det att låta eftertänksamt och djupt. Men den kändes bara konstlat. Däremot läste jag, i en text som heter "Kärleksassociationer" om passion och att det egentligen är samma sak som livenergi, bara det att livenergi är växeln under, ungefär. Och

"Till exempel är det inte värt att ge upp sin livspuls för att få trygghet, mer än i kortare perioder när man inte orkar annat, eller när livsvilloren tvingar en. Men inte ett helt liv, inte ett helt liv utan passion. Eller finns det någon som vill ha det så? Någon som inte ens längtar?"
Det undrar jag också. Någon annan skrev om den första riktiga pangförälskelsen och beskrev det som att "kroppen var alldeles för trång för så stora känslor."

Och så är det ju. Det är ju så. Jag tycker om passion, både i erotisk mening och bara att vara pssionerad gällande andra saker i livet. Det är som att leva lite mer när kroppen blir för trång av alla känslor och allt jag vill göra är en mix av att springa omkring som en tok, skrika ett riktigt Ronja-skrik, gråta, skratta, släppa ut mitt hår, kramas och kyssas lite himlastormande sådär så man glömmer allt omkring. Det är ju så. De stunderna är det så lätt att leva och andas.


Nere i köket står det mackor med kantarellstuvning och väntar på mig - sen ska jag gå 50 meter uppå gatan och krama Julia.

Inga kommentarer: