Breakdance och rapworkshop.

21:32

Jag åkte hemifrån vid 10 imorse och kom hem för tio minuter sen. Hej och hå.
Breakdance först ut på schemat idag. Jag blev påmind hur jobbigt första träningspasset efter att man varit sjuk ett tag är - jag kände mig helt borta den första kvarten och hängde inte med varken i huvud eller fötter... sen blev det lite bättre. Lyckligtvis(?) är det fler än jag som varit krassliga, så Afrot och jag flåsade ikapp och gav varandra medkännande blickar. Break får mig för övrigt att känna mig som en klumpig ko. Jag hinner tänka "Jag kan inte, jag ser bara dum ut!" ungefär tiotusen gånger på en breaklektion. Exakt lika många gånger blir jag förbannad på mig själv och upplyser mig själv ilsket om att "Det är klart som fan att jag inte jag om jag intalar mig att jag inte kan!" Sen försöker jag seriöst göra det vi ska göra några gånger till. Idag har vi jobbat på toprocks, six-step, CC och shuffle (ja, jag känner mig lite cool som kan slänga mig med breakord. ;)). Six-stepen går bättre än förut. Det andra... ge mig ett par timmar så! Det jobbigaste är faktiskt ontet i händer och handleder, men det är bara en vanesak.


Tillbaka i skolan med mat i magen var det dags för rap-workshop. Fröken B från Silversystrar var på plats och lotsade oss genom två timmar. Hon berättade om var hon kom ifrån och hur hon började, lite om rap idag och bakgrund, hur man skriver och att rim inte allt måste vara katt-hatt-skatt. Hon skrev upp fyra takter på tavlan som vi rappade i kör till ett beat, för att hitta vår egen röst och vänja oss vid hur vi lät. Sen kastades vi huvudstupa (med allt stöd Fröken B kunde ge) in i att skriva egna texter - med beatet i bakgrunden och temat "Där du kommer ifrån" tänkte och skrev vi i en timme. Fy SJUTTON vad svårt.

Rap skrämmer mig, på något sätt. Det är något jag inte har haft en dragning till eller ens tänkt på. Första gången jag ens stötte på rap var i mellan-högstadiet, i form av Feven, Blues (jag kan inte ens lyssna på den låten nu) och Petter. Kort sagt var den tiden inte min bästa period i livet, utan jag mådde rätt kasst. Jag fick en riktig flashback på lektionen idag och fick kämpa benhårt mot impulsen att resa mig upp, går ut ur rummet och sätta mig i ett hörn och gråta. Överväldigande och starka känslor som jag har svårt för än idag. Jag har gjort upp med den delen av mitt liv, men det är fortfarande känslosamt. Rap påminner mig väldigt mycket om den tiden - därför skrämmer det mig. Jag tycker inte om att bli påmind om det.

Idag har hiphopmusik en helt annan innebörd för mig - den gör mig glad, ger mig energi och styrka. Petters "Vinden har vänt" var ett slags mantra för mig för ett par år sedan, likadant med hans "God damn it". Frasen "Kepsen flög av, det var storm på mitt hav, men jag stod kvar, inte den som bara drar." har jag nynnat otaliga gånger. Petter är den artist som jag har två av mina absolut bästa konsertupplevelser med - det är energi, glädje och kärlek på hans spelningar. Han är nära publiken och det var där jag upptäckte att jag älskar att stå med handen i luften och känna rytmen i hela kroppen.

När jag skrev något att rappa om när jag var mindre var det alltid väldigt ledsna och sårade texter. Oftast när jag skriver gör jag det på känsla och rap påminner mig om allt det jobbiga. Det var det enda jag kunde tänka på när Fröken B sa att vi skulle skriva och - jag vill inte skriva om den tiden. Det känns för utelämnande, i alla fall just nu. Så, jag satt med skrivkramp i säkert en halvtimme, stirrade på pappret, lyssnade på beatet och helt tomt i skallen. Sen bad jag om hjälp. Hon gav mig första raden, halvt om halv andra... sen kom det lite. Rad för rad. Efter en timme hade jag åtta rader på pappret och kände mig inte nöjd, men lättad att det i alla fall gick att skriva.

Det sista vi gjorde var att ha cypher (en ring man turas om att "gå in" i, ibland bokstavligt, ibland bara turmässigt) där vi först körde Fröken Bs beat ett par gånger och sedan, OM vi ville, så körde vi våran egen text. Alla gjorde det. Varenda en i klassen gjorde det, jag med. Nervös så händerna var helt iskalla och andrenalinkick å det grövsta för oss allihopa och alla gjorde det. Bra. Det är helt sjukt hur häftigt det var, hur duktiga alla är och modiga! Jag vet inte hur många gånger jag fick gåshud. Vi hypade varandra, applåderade, tjoade och skrek efter varje person var klar. De såg på mig med samma beundran i blicken som jag såg på dem med. Fantastisk eftermiddag, läskigt och skrämmande och svårt i början och en sån jäkla stolthet och energi efter lektionen! Så, rap it is ytterligare fyra torsdagar framöver. Om det gick såhär bra första gången, hur kommer det inte bli om en månad? :)


Nu ska jag försöka tagga ner och sova. Show imorgon. Shit, hur blev det fredag?! Massa saker att komma ihåg och ta med inför imorgon. Men först på checklistan - en natts ordentlig sömn!

Onsdag did and done.

19:30

Nu har luften gått ur mig lite - jag är jättetrött, fast på ett rätt bra sätt sort of.
Strax efter halv ett kom jag i säng. Kvart i sju vaknade jag och ville sova mer. Snooze. Blundade en minut innan jag suckade och drog upp mig själv i min mentala krage och in i duschen. De flesta tycks älska att duscha på morgonen - jag avskyr det. Det ger mig gåshud i början och sen är jag genomblöt och fryser för att det är kallare i resten av lägenheten än i badrummet. Och det tar en evighet för håret att torka. Min bror börjar dagen med att ånga igen sitt badrum i typ en halvtimme, jag fattar inte hur han pallar.

Efter en sväng förbi farmor och farfar (låna skrivare...) kom jag med fem minuters marginal till Pedagogen och opponeringen jag skulle göra. Jag var nervös och lite orolig igår när jag skrev - det var länge sen som jag slängde mig med akademiskt språk och kände mig väl insatt i den genren. Tänk om jag gick på helt fel saker? Jag skulle förmodligen inte behöva göra om det, men ska något göras och speciellt om det påverkar någon annans arbete också, så gör jag det gärna på bra jag kan.
... det gick SJUKT bra. Alltså riktigt bra. Bra som att i respondentens examinator kallade min opponering för "lysande". This girl apparently still know how to do it! ;) Resten av dagen kände jag mig lättad och glad, med en ny dos energi till att ta tag i min egen uppsats. Tjoho. :)

Eftermiddagen - repa repa repa inför fredag. Det mesta sitter och det känns som det bara är att nöta in koreografin tills jag kan göra den i sömnen. Minspel. Titta på publiken. Känn musiken. Sånt som alltid är lika viktigt att tänka på fast man hört det tusen gången. Enda molnet är att Smarty inte kommer vara med på fredagen, eftersom den hade resa bokad way before. Känns jättetråkigt... men det kommer fler gånger. Ju. Men ändå. Jag kom sent till skolan eftersom jag var på opponeringen och mitt in i samlingen i matsalen - flera av mina klasskompisar vände på huvudet när jag tassade i, vinkade och log. "Hej, kommer du, vad roligt!" Jag blir alldeles glad när jag tänker på det. :)

Efter repet var jag helt slut och var tacksam för att min spårvagn satt fast i 20 minuter på Linnégatan - då sov jag. Sen, med en attans kraftansträngning cyklade jag hem. Har i princip suttit still sen dess. Lagat lite mat, bakat lite bröd, diskat lite röra. De där minustimmarna sömn känns väldigt tydligt i kroppen när jag är krasslig. Kommer bli ruskigt skönt att sova!

Med en fot inne på onsdagen.

00:18

Idag (eller igår om man nu vill vara petig. Tisdag!) har precis som måndagen varit hejvilt upp och ner och upp och ner. Jag har äntligen fått det förbaskade intyget av min handledare som säger att jag har gjort 75 % av min uppsats och därmed bör få studiebidrag - så jag tänkte att ringa till CSN och kolla om jag ska skicka det någon speciellt stans och om det ska med andra papper, det är ju en bra idé? Note to oneself - det är ALDRIG en bra grej att ringa CSN. Efter att ha pratat med en otrevlig handläggare som vägrade säga om jag skulle skicka med några andra papper ("Det är ju ingen som har tittat på din omprövning än!" Det VET jag väl, jag sitter ju för fan med intyget i handen!?) så upplyste hon mig snorkigt om att det tar minst 2-3 veckor innan jag får något besked om det är något mer jag ska komplettera med. Då var måttet rågat - jag sa tack och hej, satt med huvudet i händerna och grät uppgivet i någon minut innan jag kom på att "Nej, jag kan inte bara ge upp och bryta ihop!" så jag fortsatte helt enkelt att gråta medans jag cyklade till affären och postade intyget med detsamma. Multitasking at it best?

När jag kom tillbaka hem ställde jag ifrån mig cykeln, hjulade ett varv på gräsmattan, la mig ner på gräset i solen och gjorde en avslappningsövning med Stefan Anderssons "Välkommen" i öronen. Sen mådde jag mycket bättre igen. :)

Jag vaknade med halsont idag igen, så mitt sunda förnuft yrkade på att jag skulle ge katten i dansen idag också. Det vann, för ovanlighetens skull. Jag kunde ändå inte låta bli att åka till Twisted för att möta upp Lady Hickups efter hennes första dansklassen (ja, jag har lurat dit henne också. Come over to the dark side, we have funk and cookies. ;)) och kolla in min egen klass. Dessemellan satt jag i chillrummet och pluggade opponering. Sen kom jag jag hem och efter lite kvällsmat i magen fortsatte jag plugga. Nu är opponeringen klar. Jag är osäker på om jag fått med allt jag bör ha med, men jag har gjort ett ordentligt försök i alla fall!

Och nu tänker jag sova.

Always look on the bright side of life.

22:25

Idag har varit ner och upp och ner och ner och sen upp igen.
Det började med att jag vaknade typ tusen (okej, fyra-fem, men det kändes som fler!) gånger inatt och tänkte mycket klarvaket "Vadfan, är jag vaken igen?!" varje gång, för att sedan snyta mig så det dånade i hela lägenheten, vända på mig och somna om. Alltså var jag inte så pigg när jag vaknade. Ner. Sen gjorde jag en awesome frukost, cyklade till skolan utan att dö och träffade alla mina härliga klasskamrater. Vi gick igenom det mesta inför uppträdandet på fredag och det känns som det mesta är på plats. Teknikern på Pustervik ringde och berättade att vi skulle ha soundcheck på fredag. Upp. Jag och pappa skulle till banken på eftermiddagen, jag tog fel på tiden och fick panikcykla från Chalmers (det var där jag upptäckte att jag var sen) till farmor och farfar. Efter bankbesöket var jag aptrött, läste opponeringsuppsats men blev tvungen att sova en stund i soffan. Ner. Till halv sex infann jag mig på Twisted för första dagen på dansterminen och eftersom jag är sjukt fick jag inte vara med utan bara TITTA PÅ. Blev bitter och åkte hem och tjurade innan isolationsklassen. NER. Åkte tillbaka till Twisted med ett jättegulligt "Du måste komma! :D" från Ellie i bagaget och insåg att vi kommer köra en av mina favvokoreografier alla kategorier när jag kommer tillbaka nästa måndag. Dessutom fick jag en rejäl dos av Twisted Twins geekyness och de muntrar alltid upp mig. :) Upp.

Så, det kanske inte riktigt ser ut som jag går plus ur den här dagen, men jag njuter av att kunna lägga mig med min kök i en enda röra och vetskapen om att jag har både sovmorgon och kommer att få dansa imorgon. Inte fullt ut, men i alla fall dansa. :) Jag bestämmer att det blir plus i slutändan, så det så!

Energi, kärlek och vänskap.

18:44

Jag funderar mycket på det här med energi these days. Mest för att de senaste två veckorna har varit packade med grejer - skola, etablera nya realtioner med folk både i och utanför skolan, fortsätta jobba med maten, fysisk ansträngning i form av en massa dans... Mycket energikrävande aktiviteter. Framförallt det där med nya relationer är spännande, fascinerande och lite läskigt.

Skolan är awesome. Jag kan verkligen inte tänka mig att jag ska vara på något annat ställe i mitt liv nu. Rent spontant tycker jag så mycket om mina klasskompisar att jag ibland undrar om det är helt normalt känna så för nästan främmande människor. Jag satt med M och T i soffan på klassfesten i fredags och kände att: "Jaha, här sitter jag bredvid M/T och hon/den ler och jag ler och jag mår bra." och ville krama alla hela tiden. Idag har jag sort of avslutat en kunde-blivit-kärleksrelation, efter funderingar under hela veckan vad jag egentligen tyckte och kände. Magkänslan fick bestämma, som vanligt. Kom fram till att gnistan jag känt inte fanns kvar, hade lite ångest under morgonen, tog mig i kragen och ringde det jäkla samtalet. Nu har jag lite dåligt samvete för att ha gjort honom ledsen, men mest är jag lättad över att inte behöva tänka mer på det.

Ibland känner jag mig helt oprovocerat dum i huvudet och undrar om jag någonsin kommer bli kär i någon igen. Sen känner jag mig korkad för att jag tänker så istället. Hej, anar vi ett mönster? Igår låg jag tvärs över Gabs knä i soffan och kände mig bekväm och älskad. Hur kan det vara så lätt när det är kärlek och vänskap och när det är fysisk attraktion inblandat så blir det svårare? Det är ju löjligt och jag tycker inte att jag fattar någonting numera. Det enda jag är säker på är att jag fortfarande tror benhårt på kärleken och för det tackar jag de närmaste i min omgivning - Bus och Bumby, Gabs och Smörgåsen och mamma och pappa.

Maten havererade igår i en kombination av sjukdom och orkeslöshet. På något ändå mindre dåligt än vad det brukar vara. Jag kan inte sätta fingret på det, men det känns i magen att jag inte tappade kontrollen så totalt som jag brukar. Inte heller har jag ägnat den här dagen åt att håna mig själv eller skuldlägga mig för igår. Accepterar gårdagen, upprepar: "Jag kan, orkar och vill." och går vidare in i nästa vecka.

Kroppen är trött, men inte utan energi. Jag mår bra och är där jag vill vara just nu. Längtar inte bort. Jag ler och skrattar mycket, inte bara med ansiktet utan hela jag. Jag oroar mig för praktiska saker som CSN och banklån, men inte så mycket att det tar över mina dagar. Jag sover gott på nätterna och äter god mat. Är förväntansfullt nervös över vårt dansuppträdande på fredag. Ikväll får jag skjuts hem till en nystädad lägenhet och en kök fullt med broccoli, romanesco, färska majskolvar, pumpa och squash. Imorgon är det en ny skolvecka och dansterminen på Twisted börjar. :)

Familjens läkande kraft.

13:39

Idag mår jag bättre, men låter som jag mår sämre --> har inte ont i halsen, men låter som jag dragit i mig minst ett paket cigaretter om dagen i 15 års tid. Fortfarande täppt i näsan och hostar slem. Men bättre. :)

Något annat som är bättre är att jag tagit tag i pluggandet också. Jag har en magisteruppsats att opponera på på onsdag och jag har bara inte orkat börja läsa den. Det har varit så mycket annat som pockat på uppmärksamheten, med skola och dans, jävla CSN, låga järnvärden, trötthet och en relation som har krävt massa med tankeverksamhet - så jag har inte haft vare sig ork eller energi till att börja. Vilket i sin tur har stressat mig som attans, för jag behöver göra opponeringen för att kunna få godkänt i magisterkursen. Men yes, nu är jag igång. Jag läste i torsdags, jag läste igår, jag läser idag. Jag har måndag och tisdag på mig. Piece of cake!

Hemma hos mamma och pappa idag -min egen lägenhet är inte tillräckligt hemma än för att kunna ge den comfort:en som att vara sjuk i mitt barndomshem gör. Här säger pappa åt mig: "Men ta det lugnt en stund. Lägg dig ner och vila." och mamma frågar om jag vill ha te. Jag tror på det där med familjens läkande kraft. :)

Nu är min rast slut.

Tillbaka till papper och markeringspenna i hand!

Ett rätt av två möjliga.

23:58

Jag mår apa. Svullen hals som gör ont, rinnande näsa och skallont. Turligt nog ser jag inte lika eländig ut som jag känner mig. Jag har ändå lyckats genomföra allt och lite till jag planerade idag. Jag var på Bondens Marknad med Lady Hickups och handlade romanesco, broccoli, tomater och en favorit i repris från förra veckan - en ljuvlig liten hokkaidopumpa. :) Sen cyklade jag hem, dumpade grönsakerna i min hall och tog mig direkt till Twisted, där jag satt och tittade när alla andra dansade i dryga två timmar. Det kliade i varenda fiber i hela kroppen, men jag satt still. Ira från klassen var där och jag gjorde en insats och masserade hennes stackars vader - vi har tränat rätt intensivt den här veckan, och det var ett tag sen hon gjorde det. Då säger vissa kroppsdelar ifrån ibland. Lady Hickups prövade dancehall och gillade det. Sweet. :)

Efter att inte ha fått dans åkte jag hem och åt mat och godis, sen orkade min kropp inte mer och jag gick och la mig i en halvtimme. Vaknade upp och kände att jag inte ville vara sjuk i en stökig lägenhet --> diskade, plockade iordning, städade badrummet och dammsög. Sen kändes det mycket bättre och strax därpå dök Gabs, Smörgåsen och Stålmannen upp, jag fick öva massage och fick egoboost för att de tyckte jag var jättebra. :) När pizza kom upp som förslag efteråt var jag inte sen att haka på - nu sitter jag hemma hos mamma och pappa efter en awesome kväll. Mår apa fysiskt, mår jättebra psykiskt. Ett av två rätt. :)

Förkylningseländig.

10:04

Igår var jag på fest hos en av mina nya klasskompisar. Jag var smånervös hela dagen för att jag skulle hamna i ett hörn och ingen skulle prata med mig. Jag tycker kan vara svårt med nya människor, men jag har gett mig katten på att verkligen försöka knyta band och inte helt enkelt undvika det som jag har gjort förut (KoF-utbildningen, host hrrm...). Så, strax efter åtta hoppade jag på cykeln och tog mig (efter att ha hamnat bara liiite vilse) till Allie i Majorna. När jag kom in insåg jag att jag hade oroat mig alldeles i onödan - Allie såg mig och utbrast: "Du kom! Vad roligt!" Därefter var jag ett enda stort leende resten av kvällen. Jag dansade tills jag blev svettig, pratade med folk och hade kul. Kvart i ett cyklade jag vråltrött hem, fånleende nästan hela vägen. Så glad och lättad. :)

Imorse vaknade jag tjugo i sex med rivande halsont, en svullen hals, täppt näsa och huvudvärk. Nu mår jag förkylningseländigt och tycker delvis jättesynd om mig själv och delvis att jag är mesig, det är ju bara en förkylning. Det är så lustigt att jag mellan varje omgång jag är sjuk totalt lyckas glömma hur jobbigt det är. Det värsta är att det stod både dans och utgång till sista klubb Love Tip på schemat idag, men jag tror att jag måste göra vissa ändringar. Jag vill inte, jag vill dansa! >.<

Nåja. På shcemat står också det mer stillsamma att gå till Bondens Marknad med Lady Hickups och få låna Stålmannen och förhoppningsvis Gabs som massage-övningsdockor. Tack för att ni offrar er guys. ;)


Apropå dansa - nästa fredag kommer min klass att ha vårat första uppträdande! på Göteborgs feministiska filmfestivals invigningsgala, på fredagen 21.30. Biljetter kostar 150 kr för alla tre dagarna och 70 kr för en dag. All support är välkommen - och personligen så älskar jag våran show, så kom dit och stötta! Om du är pank, inbokad eller i en annan världsdel - lugna puckar, filmen på oss kommer dyka upp både här, på Facebook och YouTube. ;)

Måste får inte vara med längre!

17:07

Det har varit ruskigt mycket att göra sen förra måndagen. Idag slog det över lite och efter att ha cyklat genom ett jävla monsunregn med motvind var jag skitförbannad och svettig när jag kom till skolan. Min most marvelous klass hjälpte mig lite tillbaka på rätt köl, men jag har ändå sakta glidit lite längre ner i dåligt-humör-mood. När jag cyklae hemåt kände jag mig nästan gråtfärdig av trötthet och känslan av att ha jättemycket jag måste göra som hängde som ett moln över mig.

Men så! Envetet cykeltrampande uppför Södermalmsbacken slog det mig som en blixt från klar himmel varför jag kände mig så låg. Helt plötsligt har jag börjar tänka att jag MÅSTE göra saker. Måste och jag är väldigt sällan bra kompisar. Faktum är att Måste går mig på nerverna och gör mig både ledsen och orolig om jag umgås för tätt med honom. Bara insikten om det fick axlarna att droppa ett par snäpp.

Så, jag försöker se det som att vissa saker behöver jag göra och andra saker vill jag göra. Ytterligare saker är kanske något jag måste prioritera bort för tillfället för att orka med. Idag har jag i alla fall laddat lite batterier genom att vara hemma hos Stor Kusin för att gratta honom lite i förskott på hans 20-årsdag. Massa goda ostar, lite jordgubbar och champagne i kombination med en massa skratt och kärlek kan verkligen pigga upp en onsdag. :)

Nu är jag dock SJUKT trött - träningsvärk i hela kroppen och sluttänkt i knoppen.
Sängen hägrar, godnatt!

Välkommen till en ny skolvecka! :)

22:01

Välkommen tillbaka för en ny skolvecka!
Det är underbart, jag vaknar varje dag och vill gå till skolan, jag vill träffa min klass och skratta, ge och få energi, prata dans och liv och allt på rasterna. Idag var det hiphop med Nina på schemat - awesome dag! Nu har jag träningsvärk från skulderbladen ända ner i låren och en grymt öm och välanvänd ländrygg, but I'm lovin' it! Jag skrattade och var tvungen och spontankrama Marty idag när vi körde fys och en särdeles jobbig axelövning och den utbrast efter ett tag, med tillhörande lidande ansiktsuttryck: "Jag kan inte hålla upp mina armar längre!". Hilarious. ^^

Vi har fikadag på tisdagar har vi bestämt - jag gjorde en banankaka som var mjölkfri, vegansk och glutenfri. Tyvärr såg den ut som bajs, men smakade alldeles underbart och klassen rensade faten. Bra betyg. :)

Jag har gett blod och har för taskigt järnvärde - de ska kolla total järnstatus på mig och jag ska bli uppringd och inbokad på Sahlgrenska för att träffa läkare så att det inte något knas med mig. Lite nervös. Men jag fick den snygga t-shirten i alla fall. :)

Jag är fortfarande inne i ett flow med maten och känner att det funkar, nu går det smooth. I cherish the feeling inför de dagar det kommer bli jobbigt. Senaste gången jag trillade tillbaka var i lördag, hemma hos Bus med hemmalagad pasta med svamp. Det gick också bra, på sätt och vis - jag konstaterade bara att nehej, det gick inte som jag planerat, men det gör det nästa gång , tänkte igenom varför det hade hänt, accepterade, och så la jag det bakom mig. Jag kan göra sånt numera, är det inte fantastiskt? :)

Wow, vilken vecka!

10:42

Himmel, vilken vecka!
Det har varit saker i ett i ett, men bara roliga och bra saker all week long! Tur det, annars hade jag nog inte alls varit lika glad som jag är nu. :)

Veckan har varit en uppstartsvecka med skolan och min hiphopkurs, med allt vad det innebär av nya lokaler, nya ansikten, namn och specifika tider att vara på specifika platser. Själva undervisningen i feministiska studier har inte dragit igång igen, däremot har jag haft en dag med hiphop (tisdag) och en dag med breakdance (torsdag) och that's my dancing days. Jag tycker redan oerhört mycket om min klass - så mycket energi och kreativitet! Det känns verkligen som alla vill knyta band och göra så mycket som möjligt, så bra vi bara kan! I fredags fick jag reda på att vi ska hålla vår första uppträdande den 3:e september, som avslutning på invigningsgalan till den Göteborgs feministiska filmfestival som går mellan 3-5 september. Vi har redan brainstormat och kommit på en hel del bra förslag. Skräckblandad förtjusning, men mest är jag glad, pepp och otroligt lycklig!

Och igår sprang jag och Lady Hickups Midnattsloppet. Jag klarade av mina två inplanerade löppass i veckan - 40 minuter morgonlöpning i tisdags och drygt 20 minuter genomjoggning på torsdag morgon. Jag har varit bättre förberedd inför lopp, det är sant, men jag gick in med inställningen att: "Det här kommer bli jättekul!" utan att tänka tid elelr prestation. Jag ville springa hela vägen, jag ville ha roligt och jag ville spurta i mål. Check, check, check! Lady Hickups och jag kom in i något svart tidshål, kändes det som - vi började springa, sen var vi plötsligt vid 8 km och sen sprang vi uppför Avenyn och sen sprutade vi i mål och hoppade och kramade varandra efteråt. Vi klarade det, vi sprang hela vägen! Jag har sprungit förut, men det är fortfarande en underbar upplevelse. :) Grattis till ditt första genomförda lopp Lady Hickups! <3

Efteråt varvade vi ner lite, stretchade och sen gick jag till tåget. Jag var OK när jag gick från Heden, men för varje steg mot tåget blev jag tröttare och tröttare. När jag kom hem till mamma och pappa vinglade jag när jag stod still och det krävdes en rejäl kraftansträngning för att ens orka in och ut ur duschen. Sen stupade jag i säng och somnade som en sten. :) Idag mår jag bara bra - lite trött och gäspig, lite stel i vaderna, men höfterna (som stramade märkbart när jag gick i mål. Inte för mycket, men det märktes.) känns helt OK och jag har stretchat loss det mesta redan. Nu ska jag njuta av en lugn och skön söndag. :)

Dans, löpning och mat.

22:31

Första danslektionen igår - tja, det är inte svårt att frälsa en redan frälst. Enkelt sammanfattat så övade vi groove i tre timmar, uppdelat på 1,5 timme med lunchpaus mellan, plus lite fys och stretching. Idag har jag träningsvärk i skulderbladen, magen, benen och svanken, and I'm loving it! =D

Innan dansen var jag ute på min utannonserade morgonspringtur. Hej och hå, det känns av att jag inte tagit ett löpsteg på två veckor... men det gick. Det gick snabbare i början och var fruktansvärt segt med trötta ben och motvind på hemvägen, men det gick, hela vägen hem. Mycket nöjd med att jag sprang hela vägen även om det var motigt. :) Imorgon är det en sväng ut igen, fast bara en snabb genomjoggning - jag ska ha breakdance (YAY!) kl. 10, så jag tänker att det är dumt att ta ut sig. :P Fredag är det vila och lördag är de Midnattsloppet!


Maten går så sakteligen bättre. Min rädsla för att vara hungrig börjar så försiktigt smälta bort eftersom jag så sakteligen lär mig att vara kompis med min hunger. Det är inte farligt att vara hungrig och bara för att jag är jättehungrig behöver jag inte panikäta jättemycket av det som finns närmast tillgängligt. Det går att ta ett djupt andetag och ta det lugnt också. Det låter som så enkla grejer... men eftersom jag faktiskt vågar bli hungrig, så äter jag inte lika ofta för att "förebygga" hunger, vilket gör att jag blir hungrig på riktigt och kroppen får fungera som den ska. Jag är fortfarande ganska stenhård med att bara äta när jag är hungrig - jag märker att det reglerar både mängd och typ av mat jag äter. Äter jag något mer energirikt till lunch, kan jag mycket väl hålla mig till kvällsmat. Äter jag något mindre behöver jag mellis emellan. Fina, fantastiska kropp som är så bra på att lära om och läka sig in i nya, bättre banor. <3

Breakdance imorgon. Skräckblandad förtjusning. :)

Hej, Fokus Hiphop!

22:48

Idag har jag äntligen börjat skolan igen. Hej, Fokus Hiphop! Jag tror vi kommer trivas bra ihop, den kursen och jag. :) Info all day long, massa nya saker att komma ihåg och många nya namn att minnas. Det som fastnade mest var att det är dans imorgon, breaking på torsdag och att tack vare att vi samarbetar med Pusterviksteatern, så kommer vi få möjlighet att kolla på massa teater och dansföreställningar. Wow. :)

Som avslutning på dagen blev vi indelade i tre basgrupper, där jag var med basgrupp 1 och vi fick i uppgift att göra iordning ett stort väggschema som vi kunde ha i vårt klassrum och fylla med diverse saker under veckornas gång. Vi tyckte vi lyckades rätt bra faktiskt!:

Närbild på de snygga graffitirubrikerna som M snodde ihop. Love it!
Och våra dansdagar är rosa och pimpade med glitter. ;)

På lördag står Midnattsloppet på schemat och jag har, av diverse anledningar, inte sprungit på typ två veckor. Tack och lov känns det inte alls jobbigt (delvis för att Lady Hickups inte har gjort det heller. :P), utan jag tänker bara springa loppet på kul och inte bry mig fem öre om vad jag får för tid. Men, två löppass ska klaras av innan lördag - ett par pass måste jag ha i benen om det ska kunna vara roligt och inte bara jobbigt. Lady Hickups sprang ett idag, jag ska ut imorgon bitti, vi ska ut tillsammans på onsdag. Pepp, pepp! :)

Lätt att glömma nya saker och Twisted på SVT 21.25 ikväll!

15:49

Helt plötsligt slår mig en enorm lust att gå till gymmet, lyfta vikter, stå i plankan och svettas som en gris. Yes, DEN känslan gillar jag! :) Så jag ska försöka plocka in en stund att svettas i eftermiddag/kväll, emellan att sista jobbdagen ska ta slut, åka till Föräldrarhemmet och massera mamma och färga hennes hår samt ha fredagsmys. Äsch, plankan och utfall kan man göra var som helst och rena kläder kan man låna av sina föräldrar/Lillebror! :D

I veckan var jag hos optikern. Efter att ha gjort synundersökning till körkortstillståndet och fått reda på att min syn blivit markant sämre på vänster öga på mindre än 2 år, så kändes det inte så aktuellt att fortsätta gå utan glasögon (mer exakt tänkte jag: "Jag kommer vara blind på vänster öga om 10 år! NEJ! JAG VILL INTE!"). Och eftersom jag ändå inte kan ha glasögon på om jag ska dansa och springa och träna så kände jag att det var lika bra att satsa på linser också. Summan av besöket var en massa spenderade pengar, ett par nya glasögon beställa (sååå snygga!) och en omgång provlinser med mig hem, samt en banslig förtjusning över hur skarpt allting är EGENTLIGEN! :)

Så, nu när jag glömt linserna hemma på handfatskanten hemma och sen suttit vid datorn hela dagen så märker jag hur jobbigt det faktiskt är i skallen. Ouch, huvudvärk. >.<

Jag fick välja mat till fredagmyset... TACOS!

Och om ni har tillgång till en TV, släng på SVT kl. 21.25, för då uppträder Twisted Feet på Götaplatsen. Eller gå in till grannen och be att få titta. Eller, ännu hellre, gå till Götaplatsen och skrik! :)

Vem vet bäst här, du eller jag?

13;20

Igår dog jag lite inombords när jag fick veta att det tydligen var dåligt ljud i ytterligare två av filmerna. För att få det gjort så fort som möjligt kollade jag igenom filmerna och undrade stillsamt för mig själv om jag hade övermänskligt bra hörsel, för ljudet var det ju inget fel på? Imorse bad jag att få bli visad var det dåliga ljudet var och efter visningen var jag tyst i 3 sekunder innan jag helt stilla påpekade: ".. men det ska ju inte vara något ljud där."

Ridå.

Stjärnögd.

12:41

Igår var mardrömsdag på jobbet - efter att mina instruktionsfilmer hade lyssnats igenom konstaterades det att av okänd anledning var mycket lägre ljud på 7 avsnitt och att det inte skulle funka att ha det så. Alltså; gör om, gör rätt. Det gjorde mig lätt självmordsbenägen. Ni vet, när man sitter med något verkligen JÄTTElänge och sen äntligen blir klar och är så trött på det man gjort att man helst av allt vill bränna upp det på ett bål en mörk natt och dansa obscena danser i ett lakan i månljusets sken? Så kändes det.

NU är de i alla fall fixade, med sprillans nytt ljud och jag kommer förhoppningsvis slippa peta på dem alltför mycket i framtiden. Plus att det är sista veckan jobb och nästa måndag inställer jag mig i skolan för att dra igång min hiphopkurs (dansar lyckodans)!

Igår var jag, Bus, Gabs och Bumby på italiensk restaurang och åt fyrarättes italiensk middag som jag velat göra sen vi kom hem från tågluffen. Jättegod mat i underbart sällskap och när jag cyklade hem, nynnades på vad som spelades i iPoden, så kände jag mig sådär lycklig så att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Jag sparar den känslan till en dålig regnig dag. :)

Om matmonster och vändpunkten.

11:20

Det är nästan en månad sen jag fick sammanbrott nummer 1 över maten och kände att jag inte pallade alls. Sen gick det bra ett tag till. Sen blev det ett sammanbrott nummer 2 första veckan på Sommarstället och jag kände att "Det här GÅR inte! Jag orkar inte!".

Något som alltid har hjälpt mig är att skriva - få ner tankarna ut huvudet på papper istället för att studsa runt i skallen - så jag bad helt enkelt Stor Bror om skjuts in till Kisa för att skaffa ett skrivblock. Väl inne i centrum, frågade han lite om varför jag skulle köpa ett block och allt bara rann ur mig. Precis all ångest, rädsla, ilska, uppgivenhet som jag försökt glömma bort kom på en gång som en störtflod och efter att ha pratat och berättat stod jag med huvudet mot Brors bröst, grät och upprepade "Jag orkar inte!" ungefär hundra gånger.

Min största rädsla med allt det här är att få höra: "Amen, hallå, det är väl inget att bry sig om? Du typ.. kräks ju inte eller svälter dig eller så ju." Att bli bagatelliserad. Men Bror förstod. Han gjorde faktiskt det. Jag har nog aldrig inte trott att han skulle förstå, jag var bara... rädd. Rädsla är ganska ologiskt ibland. Så, han kramade mig, han klappade mig på håret, lät mig gråta och sa helt stilla att det inte var så konstigt att jag inte orkade, så mycket som jag tränade och flängde runt och stod i. Att jag fick ta och bestämma mig och sen bara vara bestämd. Och, det som kändes viktigast av allt - han tror att jag kommer klara det.

Så nu skriver jag i mitt skrivblock, om allt. Om ångest och rädsla, glädje, nervositet, triumf och trots. Jag skriver helt ocensurerat, men viktigast av allt är att jag ALLTID pushar och peppar mig själv. Jag dränker sidor i positiva affirmationer. Känns något bajs, så skriver jag det och konstaterar jag att "Den här känslan definierar inte mig." och sen berättar jag för mig själv att jag är bra och fin fast jag mår dåligt just nu.

Vissa dagar är enkla, vissa dagar är inget annat än en konstant kamp innan, under och efter varje måltid för jag vill bara stoppa något att äta i munnen hela tiden. Men det känns sakta lite, lite bättre. Innan man kan bli bättre, måste man inse att man är sjuk - jag vet det, och nu förstår jag det också. Min vändpunkt blev min älskade tvillingbror. Mycket är läskigt jobbigt och jag är fortfarande rädd för att lita på min egen kropps hungerskänslor. Det är framsteg med baby steps och återfall ibland, men det är jag som kommer att vinna det här. För mig gör det all skillnad i världen att jag i alla lägen känner mig absolut trygg i den vetskapen att de tillfällena jag inte orkar tro på mig själv - då gör han det.

Sista veckans semester - back to work!

14:32

I måndags kväll hade jag packat upp, packat om och efter att ha varit hemma hos Bus och fått pizza, flädersaft, kramar och vadmassage cyklade jag genom ljum sommarnatt med min (överpackade)bag balanserade bakpå pakethållaren hem till Föräldrarhemmet. Anlände halv ett, kramade mor och far och stöp i bäddsoffesäng.

Tidigt tisdag morgon packade mamma och jag in oss i bilen och åkte till Sommarstället för den årliga kräftfiskeveckan. Älskar att åka långt i bil med mamma och få ha henne alldeles för mig själv några dagar! Sommarstället var som Sommarstället brukar vara - vilsamt, vackert och alldeles, alldeles underbart. Jag ska låta lite få tala för sig själv lite senare idag. Veckan har varit sova, plocka blåbär, träffa hela tjocka släkten och prata Kisa-mål. Avrundat med hejdundrande kräftskiva i lördags. Det är kärlek mina vänner!

Igår åkte jag hem med Stor Bror och bytte från bil till tåg i Skövde. Innan jag kom hem, efter 22 på kvällen, hade jag hunnit bli fly förbannad på både SJ och Västtrafik minst trehundraarton gånger - spiken i kistan var när jag missade min anslutade buss som hade stannat mig ungefär 5 minuter från min lägenhet och istället fick ta en som landade mig 15 minuter från mitt hus. Inga problem i vanliga fall, men igår släpade jag på proppfull axelremsbag, ryggsäck fullpackad med böcker och dator, en full kylväska OCH två plastpåsar med grönsaker, skor och diverse skafferievaror. OCH det regnade. Hemma var jag genomsvettig, skitförbannad, gråtfärdig av hunger och trötthet och ruskigt kissnödig. Total misär. n timme senare låg jag i min renbäddade säng, med mat i magen och kände att det trots allt är väldigt skönt att komma hem. :)

Idag är det en vanlig dag på jobbet - jag har ägnat dagen åt att bråka med filformat och svära över dumma program. Everything is as it should be. ;) Imorgon ska jag iväg på spännande saker som det kommer komma bildbevis på längre fram. Teaser! Och ikväll ska jag sova hos min fästmö Lady Hickups! <3

Bildregn Twisted Summercamp 2010.

Myskväll med grillning och jam utanför dansskolan, Derell som berättar som sitt liv.

The one and only Derell Bullock (killen i mitten, of course.)

Sista kvällen - alla var överallt. I ena rummet var det filmvisning, i andra rummet jammade folk och jag som faktiskt var trött... jag däckade ett slag i en av sofforna i chillrummet. :)













Många dansglada själar generar mycket packning och en hel del kvarglömda saker som Zerjon "auktionerade" ut det sista innan vi skulle hem.


En tavla med all den otroliga visdom som våra kära lärare kläcker ur sig med jämna mellanrum:
"You can be a striptease, or a beautiful nightmare..." - Zerjon
"Tänk att ni ska fista någon!" - Twisted T
"Ni ser ut som nyfödda kalvar!" - Nina
"CP! Ni ska vara helt CP!" - Twisted D
"Hallå?! Fullt ut?! Det där är bara mjauuu...." - Zerjon
"Är alla här över 15? OK, tänk sex!" Twisted T
"Ja? Nej? Kanske?" - Nina
" *Blink*Blink" - Twisted D (vissa saker måste upplevas för att förstå. :P)
"Ni dansar som man klappar en katt!" - Twisted T


Och med det tackar jag för det här lägret och startar nedräkningen till nästa terminstart 30:e augusti. För alla nyfikna är det gratis prova på-klasser den 21 augusti och 28 augusti - I'll be there, så kom gärna och säg hej om inte annat. All info finns på hemsidan! :)

I tell you, bring it!

17:07

Allright - en natts ostörd sömn senare har jag sorterat mina intryck lite mer. Jag snodde mamma och pappas säng (de är fortfarande på Sommarstället) och bredde ut mig på alla upptänkliga sätt man INTE kan göra på en liten luftmadrass där luften gått ur huvudkudden. :)

Schemat för danslägret såg ut som följer:
Frukost - dansklass - lunch - dansklass - mellis - dansklass - middag - aktivitet - kvällsmål.
Så, väldigt basic; vi åt, vi dansade, vi sov. Som jag har skrivit typ tusen gången förut - det var helt fantastiskt, av en massa olika anledningar. Jag har träffat väldigt mycket nytt dansfolk och fått tillfälle att prata lite mer med dem som jag bara hejat lite på förut. Det har varit så mycket energi under hela veckan, man både ger och tar av de andra under klass. Jag har fått kvitto på att jag faktiskt kan bara jag vill - de sena klasserna på onsdagen och torsdagen var jag gråtfärdig av trötthet redan en halvtimme in i klassen, men jobbade aktivt på att tänka att Jag KAN, jag ORKAR! istället för att tänka på hur trött jag var. Det är som Zerjon säger - det är de gånger som man pushar sig själv lite extra som ger resultat.

Jag försöker plocka ut något guldkorn från lägret, men det är så mycket som varit bra. Jag har fått ta klass för Zerjon och Nina, vilket jag inte fått förut. Det var toppen! Nina är drivande och positiv och Zerjon pedagogisk, lugn och utmanande i en enda röra. Klasserna för Derell var inte av denna värld - en kväll hade vi grillning utanför dansskolan och han berättade sin livshistoria, hur han kom dit han är idag. Jag säger bara WOW. Det är lite för långt och mycket för att dra på bloggen, men han verkligen har kämpat för att komma dit han är idag. Det kändes som han hade en kanna med inspiration och bara hällde över huvudet på mig. Hur peppad och fokuserad tror ni jag var på hans klass nästa dag? ;)

Twinsen klasser var... som Twinsen klasser brukar vara. Sjukt kul. Utmanande. Fulla av skratt, funky moves, fula citat och deras minspel och kroppsspråk. (Dem är lite svårtförklarade, man måste se dem in action för att riktigt förstå vad jag menar. :P) Jag har saknat dem som fan, ärligt talat. Och det gick bra, efter lite problem i början. Efter första klasen studsade jag av lycka och spontankramade dem båda två - de bara skrattade glatt åt och med mig. :)

5 dagars dans har sin åverkan dock - träningsvärken tänker jag inte ens börja berätta om, det räcker bara att konstatera att jag på något underligt sätt blev stelare och stelare för varje dag, trots att jag stretchade flera gånger om dagen. :P Sen har vi det där med att svettas minst 5 timmar om dagen och bara ha tillgång till ett begränsat antal kläder att byta med... ärligt talat luktade det som något krupit in och DÖTT i min väska när jag packade upp igår för att sortera tvätten. Geez. The things you do for what you love, säger jag bara. Himla tur att alla andra också luktade sunk. ^^


Campet har verkligen fått kärlek till dansen att blossa upp igen med full kraft. Det har kliat i benen hela dagen idag (trots att jag fortfarande har megaträningsvärk i höger vad) och jag har dansat varje gång jag har stått och väntat på något, lyssnar på musik hela tiden och har fått massa nya bra låtar in på iPoden Lillskruttan. Självförtroendet har fått sig en rejäl boost också, tillsammans med förståelsen för att jag verkligen måste öva på grunderna - groove, partysteps och isolation - om jag ska kunna step:a up så mycket som jag vill det här året. Bring it, I tell you, bring it!

Twisted Feet summercamp 2010 i mitt hjärta.

22:45

Fem dagar. Fem fantastiska, underbara, otroliga, svettiga och galet inspirerande dagar är slut. Jag vill så gärna beskriva för er hur det har varit, men jag sitter bara och stirrar på skärmen - inte för att jag inte har något att skriva, utan för att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig (och ni som känner mig vet att det är rätt ovanligt - i vanliga fall är jag rätt rapp i käften).

Det är bara så mycket. Som att alla känslorna inte riktigt ryms i hjärtat. Jag har inte haft tråkigt i en enda sekund, inte velat vara någon annanstans, har varit konstant lycklig sen kl. 12 i måndags. Lycklig på jag-kan-inte-fatta-att-det-händer-på-riktigt!-sättet.

Jag har dansat minst 5 timmar om dagen, ätit, sovit, skrattat, svettats som en gris, nästan gråtit av trötthet, men ändå orkat kämpa vidare. N sa under sin klass "Det finns inget "inte" här!" och bara den enkla meningen fick mig att bita ihop och tänka "Jag kan visst, det SKA gå!" istället för att tänka neggotankar om det går inte och jag orkar inte. Och det gick. Jag kunde. :)

Jag har dansat dancehall, afrikansk, cha-cha, hiphop, NYC/isolation, vouge/runway och har fått förmånen att ta koreografi för några riktigt kick-ass människor:
- Franska Fabrice, som ägde i freestyle (1.05 in i klippet)
- Anna Ninja, vougeing, runway diva!
- Thomas, i dancehall och afrikanskt (kolla in crewet han tränar!)
- Fantastiska, inspirerande Derell Bullock. Wow. Freaking jäkla wow. (00.46. in i klippet)
Och såklart mina all-time heroes från Twisted Feet - Zerjon, Nina, och Twinsen.
Kärlek! En månad kvar tills terminen börjar!

Jag har några bilder som jag gärna vill dela med mig av, men jag har bråkat med datorn sen halv två idag och den vill fortfarande inte, så be patient, det kommer! :)

Geez, vilket fluminlägg. Förhoppningsvis går det att få ut något vettigt ur mig när jag smält det lite. Nu ska jag i alla fall sova - det behövs, kan jag lova! :)

Dansläger och pure happiness.

12:38

Efter veckan på Sommarstället kom jag hem i söndags, packade om och i måndags kl. 12 inställde jag mig på Twisted Feet Dance Academy för 5 dagars dansläger.

Jag har inte fattat exkt hur mycket jag har saknat det, men det har jag. ALLT. Dansen, vännerna, att det jammas i varje hörn, Twisted Twins, Z, Såhår, N - alla. Ah, jag har inte ens ord för att beskriva hur lycklig jag är och hur bra jag mår. Jag har träningsvärk i hela kroppen utom benen, sträcker kroppen i konstiag vinklar, svettas så att jag måste byta kläder mellan varje pass (då vrider jag ur dem och hänger dem på tork) och träffar nya fantastiska koreografer som ger så mycket inspiration och kärlek att jag inte vet vart jag ska ta vägen och bara vill hoppa upp och ner (Derell <3). Det här är min kontext, mitt sammanhang. DAMN, jag älskar det här!

När jag ser mig i spegeln ser jag en genomsvettig tjej med svettig och trasslig kalufs, världens största leende och de gladaste ögonen jag sett på länge. Jag känner igen henne - det är jag. :)

Semesterbilder på en grusväg.

Bästa avslutningen på en fin helg kan vara en löprunda med en bästa vän.

21:50

Lady Hickups dök upp strax innan fem - vi bytte om och fick sedan konstaterat att mammas cykel var paj, så vi kunde inte alls cykla till Bunketorp och tillbaka som jag hade tänkt. Plan B - tigga skjuts av föräldrar. Jag lyckades till hälften och pappa lovade att komma och hämta oss när vi var färdigsprungna. Med det lät vi nöja oss och knallade iväg. Framme i Bunketorp föll valet på 5an och det var lika underbart vackert som vanligt. Skog, lukten av solvarm skog gör mig alldeles lycklig i hela hjärtat. Det var ett alldeles lagom pass - bara springa igenom kroppen en sväng, i lagom tempo för att hinna föra småflämtande konversationer då och då (det väsentliga hade vi redan hunnit diskutera under promenaden dit. :)). Det lustiga var att det kändes som vi började springa och sen vips! var vi klara. Klockan stod på 36 minuter, men det kändes mer som 5. Spännande. :P

Pappa väntade punktligt på parkeringen - sån lyx det är att få skjuts hem efter träning! Vi hann med en kopp te och lite slappande på altanen innan Lady Hickups begav sig hemåt och jag lagade kvällsmat. Det mesta packat inför att åka till Sommarstället imorgon. Yay! Något har knutit till sig i min rygg efter löpningen och gör otrevligt ont. Jag ska lägga min trötta kropp i sängen och försöka sova bort det.

Fixa träningsvärk innan helgen och sen varvar jag ner.

15:33

Jag har ett par väldigt lugna och nervarvande dagar. I fredags gick jag på semester ett par veckor och det ska bli skönt att slippa sitta framför en dator 7 timmar varje dag. Sen räknade jag ihop mina timmar jag har jobbat och kände mig otroligt tacksam och lycklig över att jag har suttit 7 timmar framför en dator varje dag och kommer slippa ha ekonomiångest innan CSN-bidraget kommer. Jag kan till och med gå på campet utan att behöva leva på havregrynsgröt en månad (inte för att det skulle ha hindrat mig. :P).

I fredags tränade jag med Stålmannen igen - jag hade tydligen inte skrämt iväg honom från benträning för all framtid genom att hjälpa honom att skaffa sig så hemsk träningsvärk att han knappt kunde resa sig från toaletten utan hjälp. Å andra sidan hade jag också ett helskotta med den träningsvärken, så det var rätt fair. Han uttryckte dock en viss hämndlystnad - lite mer exakt skrev han: "I will destroy you.". :P Han bestämde att vi skulle träna armar och mage, jag stod för benövningarna. Det var svettigt, jobbigt, gjorde ont och var rent ut sagt skitkul! Igår och idag har jag grym träningsvärk i armarna och skulderbladen, men inte lika illa i benen och inget alls i magen. Han däremot har apont i benen och rumpan den här veckan igen. Muhaha. :D

Fredagen avslutade jag med huvudet i lady Hickups knä, kollande på Disneyfilm. Igår åkte jag iväg och hade mysfrukost med Bus och hennes Bumby - sen åkte jag hem till mamma och pappa och åt grillade revbensspjäll. Jag har haft allvarliga cravings efter det i TVÅ VECKOR så ni kan tänka er hur gott det faktiskt var. :)

Idag har jag sovit till halv elva. Så skönt att kunna vakna-somna om - vakna- somna om så många gånger jag vill. Varit hemma hos farmor&farfar och lämnat ett lappförfrågan om de kan vattna mina blommor när jag är borta, cyklat hem cykeln, packat ihop (och glömt lite) av det jag ska ha med till Sommarstället och cyklat tillbaka till föräldrarhemmet. Nu väntar jag på Lady Hickups som ska komma hit och premiärspringa i mitt Bunketorp med mig. :)

Imorgon bär det av till Sommarstället. Hela jag längtar dit, varje fiber i kroppen vill bada i Hemsjön det första jag gör på morgonen, åka till lilla Kisa för att handla och springa längs grusvägen, springa längs det nästan igenväxta traktorspåret till Sjulen och sen tillbaka igen. Undersöka hur blåbären växer och läsa alla böcker jag packat ner. Gå på konditori i Vimmerby. Varva ner och möta mig själv den här sommaren också.

Självbild och insikter.

13:11

Bakslag med maten igår kväll, men det känns inte oöverstigligt jobbigt och idag är jag back on track igen. :) En av mina favoritbloggare alla kategorier är coola Ella. Idag skrev hon om självkänsla och kroppsuppfattning och att huvudet inte alltid hänger med i svängarna när kropen förändras. Det slog an en sträng och när jag kommenterade skrev jag saker som jag insåg hur sant det var EFTER att jag hade skrivit det.

Eftersom jag har lärt mig att koppla ihop självkänslan med vikten och utseende, så behöver det också jobb. En massa, massa jobb, förmodligen mer än den fysiska träningen. Jag vågar äntligen erkänna högt att det är ätstörningar det faktiskt handlar om för mig - ett stort, läskigt och nödvändigt steg, ett steg jag är stolt över. Jag har också upptäckt att självbilden egentligen har ganska lite med min vikt att göra – vikten är liksom ett symptom som blir, inte själva ”sjukdomen”.

Jag tror att det är precis som med den fysiska träningen – det gäller att aktivt försöka ändra mina destruktiva tankemönster. På något sätt är det svårare eftersom det inte är mätbart på samma sätt som fysiska prestationer är. Jag tycker det känns svårare att acceptera ups-and downs där också – går något åt skogen är det total katastrof! men så är det ju inte. Att det går åt skogen en kväll är på ett sätt samma grej som att fail:a att lyfta 50 kg i bänkpress - det finns inget som säger att jag inte kan klara det en annan dag. Vissa veckor är svårare än andra. Jag tror att den mentala träningen tar längre tid än den fysiska träningen. Men, jag tror också att jag kan klara av det, för jag älskar mig själv och min fina, starka kropp och vill kunna må bra.

Och vad gäller dig som läser det här - vilka mål du än har, så tror att du kan också.

Träning som träning? och pastalunch.

16:11

Jag brukar varje gång förundras över den skillnaden jag upplever dagen efter-två dagar efter att ha tränat styrketräning på gym och en löprunda. Styrketräning på gym gör mig helt slut i huvudet och ger en enorm seg känsla i kroppen dagen efter, men efter ett rejält löppass är musklerna "bara" trötta och huvudet är helt OK. Intressant hur det funkar, jag skulle vilja gå ner på molekylnivå och veta vad som händer egentligen. :)

Jag har längtat efter pasta med zucchini-auberginesås (som den jag åt i Innsbruck) och idag på lunchen svängde jag ihop som jag trodde att de hade gjort, med en lätt modifikation i form av lite konserverade plommontomater. Pure heaven, men jag åt lunchen väl medveten om att jag skulle få blodsockerdipp och en lite bråkig mage på eftermiddagen... jag känner min kropp nog för att kunna räkna ut det. :P Det är därför jag väljer bort pasta för det mesta, men när jag äter det, så ska det vara fina grejer och jag njuter till tusen. Ångrar mig inte ett dugg , trots att jag fick ta 15 minuter på soffan strax efter halv tre för att kunna hålla mig vaken. :)

Ingen träning idag - däremot ska jag cykla ett ärende till Kållered åt farmor och... ja. Det var nog det. Jo, jag ska baka bröd också! :)

Ryktet säger att du sprang en mil igår?

09:28

Vi kom, vi sprang, vi segrade.
En mil. Jag kan springa en mil igen! I ett kvällsvackert Skatås där temperaturen sakta droppade ner till behagligt svalt sprang lady Hickups och jag på milstigen genom skog, skog och skog. 5an är kuperad, 8an är platt, milen är bara otroligt vacker, omväxlande och rolig.

Ärligt talat - vi var trötta (jobbat-hela-dagen-trötta) innan bägge två, men det försvann efter de första kilometrarna. När vi passerade 5 km skrattade Lady Hickups lyckligt: "5 km! Vi är halvvägs och jag är inte ens trött!" Hon satte ord precis på mina känslor... men det var ingen piece of cake, för tröttheten satte in sen. Någonstans mellan 6-7 km började energi sakta ta slut. Vid 8 km var autopiloten på och shit, vad trött jag var! Men på något konstigt sätt, för varje km-stople vi passerade så gick det ändå lättare. "Jag har sprungit såhär långt, det är ju lite kvar, jag kan ju inte gå nu! Jag klarar det!" gick tänket. Positivt hela vägen. Ett grymt stöd i Lady Hickups som sprang milen för första gången och kämpade fantastiskt bra hon också! Och när Skatås kom inom synhåll och det bara 100 m kvar - då var det hon som drog igång spurten. You go girl! =D

När jag kom hem igår var jag helt förbi av trötthet och bara mantrat "Hänga upp kläder. Borsta tänderna. Gå och lägga mig." hindrade mig från att släppa ryggsäcken i hallen och somna på studs. Idag är jag så OTROLIGT STOLT över mig själv och GLAD så det liknar ingen sort. Sprang. Vi sprang faktiskt hela vägen, utan en enda gå-paus. Det känns overkligt och magiskt på något sätt. Och vet ni vad det bästa är? Jag har inte ont i höfterna alls. :)




Lady Hickups, sista kilometern: "Haha, vi har sprungit en mil! Och det är över en månad kvar till Midnattsloppet!"
14 juli 2010 - 10 km, 1.08.35

Kom så leker vi Milen!

18:28

Solen skiner, fåglarna kvittrar... och jag är aptrött och vill inget hellre än att sitta stilla i soffan och inte göra något. Hade jag ägt en TV så hade den definitivt varit påslagen och jag hade legat utsträckt i soffan! Men nu har jag ju inte det, så jag läser kokböcker och vanlig bok och väntar på att klockan ska bli dags att gå till spårvagnen.

Som nämnt innan - den här veckan står milen, The 10 km-run!, på schemat. Senast jag sprang en mil var förra GöteborgsVarvet som jag fick bryta halvvägs på grund av höftproblemet (och då grät jag av smärta och besvikelse). Senare den sommaren, efter uppsökande av hjälp och massa rehab, försökte jag springa Midnattsloppet, men kom bara halvvägs där också innan det var dags att kasta in handduken. Kort sagt - det var länge sen jag sprang en mil. Men jag har tränat, rehabat, lyssnat på min kropp, stretchat och långsamt vant mig vid att springa längre sträckor igen (med många, många bakslag). Och nu, NU känner jag att den finns där, att milen sitter i benen och bara vill ut. "Kom så leker vi!" ropar den och ikväll ska Lady Hickups och jag leka Skatåsmilen. Älskade Skatås, med de finaste spåren jag vet. Lite läskigt, mycket rolig. Det spelar ingen roll om det tar en, två eller fyra timmar - mitt mål idag är att klara av det utan att ha ont av det imorgon.

Som sagt helt slut i huvudet, fast med en otrolig löplust. Träningsglädje, here we come! =D

Hällregn.

08:59

Jag har börjat göra det till en vana att sova med ett fönster öppet, så igår somnade jag till regnsmatter... och vaknade till regnsmatter och mullrande åska. Sedärja SMHI, vad hände med det utlovade solskenet? I samma veva började jag fundera: "Har jag verkligen mina regnbyxor hemma hos mig... eller ligger dem kvar hos mamma och pappa?" Efter lite letande kunde jag konstatera att de i alla fall inte var hos mig och således var jag ganska blöt när jag kom till jobbet. Jag tänkte faktiskt ta bussen (speciellt när det mullrade som värst) men sen slutade det nästan regna och om det regnar hela dagen, hur mycket promenerande/cyklande kommer det bli för mig idag då? Med tanken om att jag ju sitter still framför en dator typ 7 timmar om dagen kändes det värt att bli lite blöt. :)

Utfallsstegen igår visste precis vart de tog - jag har intensiv träningsvärk i rumpan, men känner knappt av något i bröstmusklerna. Hmm, får väl lägga på lite mer vikt nästa gång. Denna veckan är eventuellt första milen på över ett år inplanerad, med Lady Hickups såklart. Vi ska känna av lite med vädret (ingen av oss vill springa i stekande hetta, speciellt inte hon som har en kortare träningshistoria av löpning än jag), men bägge två känner att vi har milen i benen. Feeling good about it. :)

Jag har mycket beslutsångest om fredag. Reagge/dancehall på klubb Riddim Rockerz, Friday Night Fever och 70/80-tal all night long... eller bara en myskväll med någon av mina flickor. Hjälp?

Idag gillar jag...

1. att bägge mina bröder älskar mina coola SuperMario-svamp-örhängen!

2. mina nya röda skor! Tack rean på herravdelning på Skopunkten!


3. att jag fortfarande orkar och vill orka hålla matvanorna.
Tack för allt pepp och stöd! <3>

Lunchbuffé - well done!

14:09

Lunchbuffé med pappa och Lillebror på asiatiska restaurangen - jag tog bara en gång och lyckades att inte lassa på hysteriskt mycket mat. Min mage är glad, jag är glad och lättad över att jag lyckas vända mat-monster-mönstrena. Och jag älskar deras variant (salladskål) av kimchi, fast det får mina läppar att brännas av all chili. :)

Pappa serverade dessutom en alldeles underbar nyhet lagom tills vi var färdiga - eftersom Stor Bror har en veckas semester och gärna vill spendera den på Sommarstället, så tidigarelägger de sin vistelse där med en vecka (läs: v. 29 istället för v.30) = det krockar inte längre med mitt dansläger och jag kan också följa med! SOMMARSTÄLLET! I EN HEL VECKA! <3

Mys med Bror, löpning och morgongym.

10:25

Igår kom jag äntligen! iväg till Kronhusbodarna - jag har tänkt och tänkt och velat gå dit i över ett år, men det har liksom inte blivit av. Tills igår, då jag haffade Stor Bror och vi åkte in och tog en ljuvlig fika (citron-cheescake/rabarberpaj med vaniljsås), hade lite bror-syster-kvalitetstid och upptäckte till min besvikelse att chokladbutiken hade stängt på söndagar. Jag måste dit igen, med andra ord. ;) Pratade om jobb och framtid och jag delade med mig om mina försiktiga drömmar och till min förvåning tyckte Stor Bror det var en jättebra idé och jag fick värsta pepp-talk:et. Så, det blir kanske mer än en dröm, vem vet? :)

Hemma lagade jag mat inför veckan och svettades i den kvava värmen. Löpdejt med Lady Hickups inbokad kl. 19 vid Skatås och fast det övergick mitt förstånd varför någon skulle vilja röra sig frivilligt i värmen (utom ner en sjö/hav) så höll både hon och jag planeringen och möttes upp på 5an vid Korsvägen. Kramar, veckoupdate och 5an avverkade vi i ett försiktigt sommarregn som vi sände många tacksamma tankar till. Trots att Lady Hickups fick monsterhåll och att vi har haft en ganska tuff vecka bägge två, så var löpningen den bästa på länge - jag kände mig stark, vi avslutade starkt med ökat tempo och spurt

(J - "Det här är sista backen!"

LH - "Den ska dö!"

J - "Att den ska!")

och efter att vi flämtande kollapsat i ljuvligt regnvått gräs och jag hämtat andan kände jag att jag skulle fanken kunna springa ett varv till! Sweet. :)

Igår kväll fick jag för mig att jag ville träna gym imorse, så jag jag har redan klarat av träningen för idag. Tror jag ska starta fler måndagar med träning - trots att benen är darriga och trötta är humöret bra mycket högre än mitt måndagshumör brukar vara! Snudd på ensam i gymmet drog jag av:

- 3 set lutande bänkpress i Smith, 3 set knäböj med fri stånd

- 3 set i fliesmaskin, 3 set dynamiska utfall med viktplatta

- 3 set låga flies i kabelmaskin, 3 set planka/sidoplanka

- 3 set benlyft på boll, 3 set crunches på boll

på ungefär en halvtimme. Jag hjärta superset! Sen cyklade jag fånleende till jobbet (endorfiner, woho!) på skakiga ben för en välförtjänt dusch och frukost. :)

Precis min lördag.

22:26

Efter städning, tvättvikning och lunch packade jag ihop mina grejer, smorde in mig med solkräm, stoppade linnet i ryggsäcken och cyklade iväg. Eftersom klockan var typ 14 och det var strålande sol från en klarblå himmel passade jag på att få lite soltid och cyklade i bikiniöverdel - what's the point med tröja, den hade ju bara blivit svettig ändå!

En avstickare vid Kållered innebar en köp som jag tänkt göra i flera månader nu - ny cykelsadel. "Det kan ta ett par dagar innan du vänjer dig." varnade killen i butiken (som till och med satte dit min nyinköp när jag frågade snällt) och visst kändes det lite konstigt... men åh, så mycket bättre! Det är någon lite mer sportig variant, med som en ränna i sadelns som gör att det är fullt möjligt med blodtillförsel till skrevet. Wow. Helt underbar känsla att inte ha svanken bortdomnad. :)

Strax efter 15 har jag varit hemma och... ja. Inte gjort många knop alls sen dess, precis som jag ville. Lugn och ro, kärlek, låter det långsamt byggas in i mig - det är OK, allt är bra nu. Mår bättre.

Coping-strategier (jag kommer att fixa det här också).

11:40

Nu är det äntligen lördag och jag har egentligen inget som jag måste göra. Ett antal "borden" givetvis, men de ska avbetas i långsam takt och jag vill göra dem också, på sätt och vis. Vika kläder, städa köket. Puttar in lite roliga saker också - jag har plockat fläderblom och om fyra dagar har jag mitt livs första egengjorda flädersaft. :)

Jag var rätt låg efter mitt sammanbrott igår, men dagen gick ändå hyfsat bra. Lillebror är fantastisk på att muntra upp mig (fast han visste inte ens att jag var ledsen, jag orkade inte dela med mig av det igår och behöva förklara) utan att han ens anstränger sig. Vi slängde käft och retades kärvänligt som vanligt och helt plötsligt slänger han in:
Jag: "Jaha, var det något annat du ville berätta för mig som jag redan visste?"
Lillebror: "Ja, du är ovanligt snygg idag... Jag skulle berätta nåt som du redan visste!"
Undrar om han ens vet hur mycket det betyder när han gör så?

En av mina första instinkter när något är jobbigt är ofta att ringa en vän eller åka hem till föräldrarhemmet. Båda får mig att må så otroligt mycket bättre bara genom att finnas och veta att jag kan vända mig dit när jag behöver det. Föräldrarhemmet är en ständig oas, ett ställe där tiden liksom tycks stanna och där inga problem är omöjliga att lösa. Jag vet hur otroligt lyckligt lottad jag är som har en sån familj och vänner, och tro mig, jag är tacksam för det varje dag.

Så, ikväll är jag hemma hos mamma och pappa, får grillad lax och kramas. Andas lite extra djupa andetag. Stor Bror är hemma den här helgen också. Yay! :)

Maten när det är som värst.

13:32

Liksom Ella har det varit en hel tankeverksamhet i huvudet den senaste veckan - gud vet hur jag har hunnit med det, för det har varit tidiga mornar, späckade dagar och komma hem runt 21 nästan varje kväll. Inte alls bara tråkgrejer, utan roligt och sånt jag vill också, men det frestar ändå på att komma hem sent varje kväll. Den här veckan har jag dessutom inte kommit hem till en tom lägenhet, utan har haft mitt livs första couchsurfer hos mig också. Ruskigt kul, men lite svårt att slappna av och agera som vanligt med en i princip främmande människa i lägenheten.

Och det går alltid ut över maten. Stress, dåligtmående, ilska, ledsenhet, även glädje ibland... det är maten som påverkas mest och det är så gott som varje gång negativt. När jag fokuserar på andra starka känslor blir det inte så mycket energi över till att hålla i de nya, fina mönsterna som jag försöker uppehålla, utan vips! är jag tillbaka i ätstörningsmönsterna och får ångest av mat och kan inte sluta äta. Jag tänker helt logiskt: "Jag är mätt." och sen hämtar jag en bit bröd till. Huvudet säger en sak, kroppen gör som den brukar göra.

Just nu är det jobbigt som fan. Jag orkar inte, jag vill bara att det ska ta slut. Kunna äta som en normal människa och sluta äta när jag är mätt, inte aktivt behöva tänka: "Nej, jag är inte hungrig längre, så jag ska inte äta mer." varenda jävla måltid.

Kommer det ta slut någon gång? Snälla, säg att det gör det, för just nu behöver jag allt pepp jag kan få.

Bengan Boys kickar ass (med världens bästa pappa).

21:52

Matchen på Heden var toppen och Bengan Boys kickade de yngres ass. Ingen kondition men tusen år av erfarenhet... och massa hjärta såklart. Pappa (och hans bror) var bäst, såklart. <3 (Det är klart jag är opartiskt... typ)

Snabb som blixten!

Grabbarna Grus, bäst i världen <3

Träningsvärk i lagom dos och vem vill se min pappa kicka ass på Heden i eftermiddag?

15:01

Imorse kändes det lite grann i musklerna vad jag hade haft för mig på gymmet igår, men inte så mycket. Framåt eftermiddagen kryper det så sakteligen fram som vanligt. Lyckligtvis är det inte i närheten av träningsvärken från helvete som jag hade förra veckan, utan bara en vanlig rejäl träningsvärk. Jag spänner bröstmusklerna lite då och då utan anledning, bara för att känna att det känns att jag gjorde något igår. :)

Det är en mulen och regnig torsdag - jag ska träffa mamma som jag saknat sen i tisdags (pappa & Lillebror träffar jag ju varje dag på jobbet, tur är det!) och sen ska vi se pappa spela handbollsmatch på Heden, plan 4 kl. 18; gamla Bengan Boys mot Göteborgs Kombination. Det är awesome att se gamla rävar spela - de har all känsla oh teknik kvar, men absolut ingen kondition = det är i easy peasy att följa med i spelet för det går lagom fort. ;) Grabba ett paraply och kika förbi och säg hej vettja! :)

Gott gympass!

18:03

Imorse när jag vaknade kände jag att jag (underligt nog efter förra veckan) hade lust att gå till gymmet. Såg ingen anlneding att inte följa den impulsen, så efter jobbet knallade jag ner till närmaste Sportlife och drog av i princip samma pass som förra veckan, minus Stålmannen och förmodligen några set mindre också - förra veckan räknade jag inte utan lät honom bestämma hur mycket som skulle göras av allt. Det sved gott, men känner mig inte alls lika mörbultad som efter förra veckan (jag ropar "Hej!" innan jag kommit över bäcken, jag vet...) och lyckades dessutom pricka in lite core också. Fick till ett bar flow under övningarna och sista repsen där det var svårt att få upp stången tänkte jag: "Jag är stark!" och vägrade ge mig. Nöjd med passet, mycket nöjd. :)

Fördelen med att vara på jobbet med en handbollstokig pappa och Lillebror är att jag, efter att innan nämnda män kollat Partille Cups spelprogram och upptäckte att både Sävehof och RIK spelade, 15 minuter senare befann mig på ett soligt Heden, kollade handboll och skrek på domare. Två gånger. Härligt avbrott i arbetet. :)

Kvällen ska tillbringas på handledarkurs för att försöka få igång Operation Körkort. Wish me luck.

Film och kärlek.

12:25

Gårdagens biodejt med Lady Hickups var precis vad jag behövde. Gratis bio (äntligen kan jag tacka den jävla brödstudien för något), gratis popcorn, über sällskap och en saga med kärlek, passion och sagofigurer (vampyrer och varulvar). Jag älskar sagor, jag älskar kärlek som den framställs i sagor - när man kan gå genom eld och vatten för någon och ingenting är omöjligt. Jag älskar alla kyss-scener där det är romantik all over the place. Det finns få saker som får mig att tro på kärleken så mycket som kärlek på film och mina vänners kärlek. Och något av det bästa jag vet är när det är värsta romantiska scenen och det jag tänker är: "Ja, jag vill också ha det sådär." Jag som är ett känslomässigt yrväder i vanliga fall tycker väldigt illa om den okänslosamma aldrig-mer!-fasen som håller i sig ett tag efter spruckna förhållanden/obesvarade förälskelser.

Men när det går över och jag känner att jo, det där himlastormande som känns i varenda liten nerv faktiskt är värt att det gör satans ont ibland... då blir jag lycklig. Det krävs inte så mycket. Just nu är jag lycklig efter "Eclipse"-filmen och efter att Gabs ringde tidigare idag och ställde en fråga som var den finaste komplimangen jag fått på väldigt länge. :)

Att muntra upp en måndag.

15:13

Slutsats efter gårdagen: Det jag behöver allra mest när jag är på dåligt humör är mänsklig närkontakt eller träning. Helst både och i kombination. Pappa och Lillebror kom till jobbet och kramade mig. Lite bättre.

Hem efter jobbet, byta till träningskläder och så iväg, mötte upp Lady Hickups på 5an mot Torp. Det kändes bättre bara av att se henne - efter en låång kärleksfull kram och höra på när hon uppsluppet berättade att "Jag fick köra gräsklipparen på jobbet idag" kändes det ännu bättre. :) Skatås 8 km var det sagt och så blev det. Vädret mycket svalare än sist, men hennes knä/häl krånglade en hel del och det blev lite promenerande emellanåt, men det är viktigt att lyssna på kroppen när det gör ont! Vi avverkade hela 8an och var nöjda och glada med det. Höfterna mår bättre nu än efter tågluff-uppehållet - jag känner milen imorgon räckhåll! Snart så, snart! :D

Idag eftermiddag/kväll ska vi på biodejt - Twilightfilm nr. 3, varmpyrer och varuvlar, here we come! :D Jag älskar bio och känslan av att kliva ur sin egen värld för några timmar.

Tvättäkta måndag?

08:51

Idag är det en tvättäkta måndag och jag har vaknat på totalt fel sida av sängen - den sidan där man har ont i huvudet, är trött och dessutom grinig och ledsen i en salig röra utan vettig anledning.

Så, vad gör man såna här dagar när det liksom inte är ett alternativ att dra täcket över huvudet och stunta i hela dagen? I vanliga fall hade jag gått till gymmet eller dansat... men jobb. Längtar till inplanerade 8 km med Lady Hickups i Skatås ikväll!

Träning och dans är terapi.

21:30

Med tanken: "Du vet att det känns mycket bättre efteråt." kom jag i träningskläder och iväg. De första 5-7 minuterna var hopplöst sega - kroppen trött, huvudet inte med. Sen, precis som jag hade tryckt på en knapp, släppte det och jag insåg att det här var precis vad jag behövde istället för att sitta hemma och sura. 10 poäng av 10 för självkännedom. ;) Jag hittade uppgången till Safjället (som jag lyckades slarva bort mentalt i vintras) och avnjöt 2,5 km backigt skogsspår, med avbrott på 12 minuter för lite magträning, core och armhävningar. Skönt muskelsvid innan jag sprang resten av vägen hem.

En dusch och en sofflunch med bok i knäet senare drog jag på mig danskläder och cyklade in till Liseberg för salsa. Fick dessvärre klara mig utan Halmstad den här veckan också eftersom han blev sen = fick dansa med gubbe igen. Nerköp sen förra veckan, för den här gubben hade ingen taktkänsla alls. Vet ni hur svårt det är att dansa pardans med någon som inte för OCH inte dansar i takt när man är nybörjare själv?! Jag lyckades med mitt mission från förra veckan (dansa fler danser) - Halmstad, okänd man som bjöd upp mig och Z. Svårt, huvudet segt och massa saker att tänka på hela tiden - men roligt, oh så roligt. :) Fått massa tips och skratta åt Z och Halmstad som efter en diskussion om hur man ska föra sa: "Jag vill se dig föra henne." (Z syftar på mig) Halmstad: "Jaha, men jag vill se dig dansa med henne!" och så höll de på så ett tag och jag hade tydligen inget som helst att säga till om. :P Slutsats: Halmstad är bra på att föra och Z är en mycket informativ och pedagogisk danspartner. Alla nöjda - jag mest nöjd. :)

Nu är jag ruskigt trött och ska knyta mig inför ny vecka imorgon. Inbokad löptur på 8an med Lady Hickups imorgon - yay! :)

Officiellt återinflyttad.

13:25

Jag har diskat tusen och en glas och muggar, plockat, dammsugit och slängt sopor. Lägenheten är återställd i ursprungligt skick och jag är sådär segt trött som jag blir av att gå och lägga mig klockan 3.

Glad känsla i magen sen igår - jag hade roligt, maten var god och jag tror att mina gäster trivdes. Mamma och pappa tittade in en sväng precis som jag hade önskat mig och trots att jag hade försökt att avstyra presenter fick jag två underbara muffinskökshanddukar av Lady Hickups med föräldrar, ett set med små skålar från Nästan Bror med flicka och en blomma och jordgubbar av mamma och pappa. Yay. :) När vi hade proppat oss fulla med bröd, hummus, pizza och Gabs supplajspaj (fantastiskt god btw) drog vi till Kontiki vid 12-tiden - inte lika bra musik som vanligt, men som vanligt tusen gånger bättre än vilket annat inneställe i centrala Gbg. Jag dansade tills jag var helsvettig och när Kontiki stängde åkte jag med Halmstad till Linnéplatsen och fick vackert traska hem därifrån eftersom min buss precis hade gått. Det var mysig sommarnatt i ungefär 30-40 minuter, sen var jag för trött för att uppskatta den och ville bara hem. Hemma ungefär 3 - somnade som en sten. Åh, tack alla ni fina som kom igår! <3

Jag snattade några fina trädkvistar på vägen hem igår som står och lyser på mitt köksbord. Jag är äckligt seg och både vill och vill inte gå ut och springa. Mest av allt vill jag lägga mig och sova mer, men jag vet att det kommer kännas så mycket bättre om jag tar mig ut. I eftermiddag är det favorit i repris med salsa på Liseberg och jag bad Halmstad snällt igår att han skulle komma till nybörjarkursen så jag slipper dansa med en gubbe den här gången. Han kommer. :)

Pre-återinflyttningsfest.

17:48

Om lite mindre än en timme är det fritt fram för mina gäster att komma och jag har exakt fyra saker kvar att göra:
1. Sova en stund
2. Duscha
3. Piffa mig.
4. Göra pizza.

Resten är all done, klappat och klart och jag har stressat ingenting. Däremot hade jag glömt hur roligt jag tycker det är att stöka ner hela köket med bak och matlagning, stöka reda på allt, gå ut för att göra ärenden och sen mötas av den ljuvliga doften av nybakat när jag kommer hem igen. Älskar min lägenhet nystädad och fin. I och för sig älskade jag den precis lika mycket när den var full med packning och halvvägs genom en renovering också. :P

Ser väldigt mycket fram emot ikväll - så mycket fina människor som kommer, som jag trivs med och gör mig glad. Det är Bus&Bumby och Gabs&Smörgåsen och kanske Stålmannen, käraste Stor bror och förhoppningsvis Liten bror, Halmstad och Pennylane och Nästan bror med sin flicka och så Lady Hickups såklart. Som bäddat för succé, I tell you! :D

Home, sweet home.

14:32

Oj hörrni, mitt i röran av styrketräning, löpning och träningsvärk så har jag ju missat det viktigaste på hela veckan: Jag har flyttat hem till min lägenhet igen!

Pappa ar den ängel som han brukar vara och innan jobbet i onsdag tog vi vägen förbi min lägenhet och slängde in mitt pick och pack. Det mesta ligger fortfarande nerpackat, men jag gör små framsteg med att få in saker på sina rätta platser hela tiden. :) Det är inget mindre än fantastiskt underbart skönt att kunna gå omkring i mitt kök, bada i mitt badkar och sova i min egen säng.

I eftermiddag ska jag ägna mig åt en av mina absoluta favoritsysslor - handla mat. Uppenbarligen är det något jag är hyfsat ensam om att gilla, men det gör mig inget. Mitt fredagsnöje är alltså att långsamt strosa mig igenom mataffärer och bygga upp lite nytt kylskåpsinnehåll. Imorgon kväll är det återinflyttningfest @ my place med massa fina människor! <3

Träningsvärken från helvetet och barfotalöpning.

08:55

Och som jag förutspådde igår så har jag träningsvärk från helvetet idag.

Jag vaknade igår och kände: "Ja, men det här är ju rätt OK ändå!"

Jag vaknade idag och tänkte: "Aj. AJ!" och på den vägen är det. Totalt invalido med muskler som ömmar vid försiktigt tryck och det är en sedvanlig pina att utföra resa sig upp/sätta sig ner-rörelser samt att använda armarna på något sätt. Promenad till jobbet imorse och hela kroppen skrek i protest de första minutrarna innan den hade vaknat lite. Och det sjukaste är att på ett plan så känns det sååå bra. :)

Igår var det inbokad löptur med Lady Hickups - varken hon eller jag kände för att utföra några stordåd, så det blev en lagom lugnt tur från farmor och farfar till Safjället, runt ett varv och sen tillbaka. Båda var rätt slut efteråt, jag med min söndertränade kropp och hon efter sin första dag på nya jobbet (GRATTIS! =D) men oj, vad duktiga och nöjda vi kände oss för att vi genomförde passet ändå! Idag är det välförtjänt vilodag och jag kommer njuta av den till tusen! :)

Jag är mycket för basic träning - går det att träna på egen hand utan hightech-maskiner är jag mer än glad. Därför tycker jag också om tanken på barfotalöpning (som är mer eller mindre all over bloggosfären redan). Med inspiration från coola Freddy och Maria på Into The Wild fick jag reda på att jag inte behöver skaffa ett par snordyra Fivefingers innan jag kan testa på det - Freddy använder Aquasocks och är happy happy med det! :) Så när jag insåg att jag faktiskt hade ett par liknande skor i garderoben sen en Afrikaresa var saken given- ut och lek!

Jag tog mina första trippande steg i barfotalöpningens land genom måndagens stavgångstur i Bunketorp på 3,5 km och det gick galant! Lite ömma fötter efter knallande på grus, men det tar jag som ren ovana och tänker mig att en längre invänjningsperiod kommer lösa det. :) Resultatet var en kännbar träningsvärk i framsidan på fötterna, precis där man böjer och sträcker. Idag knallade jag till jobbet i mina Aquasocks och känner inget negativt än, trots att jag gick på asfalt. Can't wait tills det blir dags att pröva löpning med dem! :)

Eskalerande träningsvärk och aptit.

10:57

Update: Jag har inte alls så ont som jag förväntar mig. Den här gången är jag dock medveten om att träningsvärken BLIR värre under dagen (jag känner det redan mellan gångerna jag reser mig från datorn) och att det riktiga helvetet kommer att vara imorgon. På något konstigt vis känns det bra - det känns att jag lever, ordentligt i hela kroppen. :) Det är ju det här jag älskar, känslan av att kroppen funkar, gör det jag vill och att träningen tar. Jag har inte satt min fot på gymmet på säkert 2-3 månader, första passet är alltid värst. Det bästa är dock att jag har en springtur inplanerad med Lady Hickups i eftermiddag och trots det det värker från insidan och ut i benen så ser jag fram emot det. :) Ser också fram emot att vi ska grilla i Slottsskogen ikväll! Vad är en bättre avslutning på dagen än att ha tränat med ett av mina bästa sällskap och sen ha chillkväll med massa god mat? :D

En spännande sak angående det här med att kroppen anpassar sig efter förutsättningarna är hungerskänsla. Jag blir lika förtjust fascinerad varje gång jag märker att det funkar. Jag tränar mindre - jag blir hungrig mer sällan. Jag tränar mer - jag blir hungrig oftare. Så enkelt och ändå så genialt. Början av veckan har varit lite svår, just för att jag är i början av träna-mer-period. Det blev inte så mycket regelrätt träning under tågluffen (däremot gick vi typ 5-6 timmar om dagen) och min aptit sjönk, precis som den skulle. Nu är jag hemma igen och träningen är igång och det svåraste tycker jag är att ställa om till att komma ihåg att jag måste äta större portioner för att bli mätt. Vad som var en lagom portion förut är för liten nu. Men no worries, jag brukar skola in mig igen på en vecka. :)

Hur funkar din kropp och aptit i perioder av mer/mindre träning?