Bara att stå ut.

11:18

Varken humöret eller självkänslan är så topp, utan ligger och skvalpar någonstans runt fotknölarna. Jag lovar att jag försöker tänka positivt och inte deppa ner mig, men det känns som jag jobbar konstant i motvind. Mitt mantra just nu är bara att stå ut, för jag vet att det kommer kännas bättre om bara några dagar. Tills dess behöver jag inte göra så mycket mer än att bara ta mig igenom dagen på bästa möjliga sätt.

Igår chillade jag hos Gabs& Markus med Louice och istället för att åka ensam hem när det var dags att sova stannade jag kvar. Ibland är närheten och acceptansen från människor runt omkring det som behövs. Jag har dessutom kommit över större delen av min motvilja mot Gabs katt och hade en mysig stund där han låg på min mage, blev klappad och spann som en traktor.

Just nu: Fy fan vad allt känns omotiverat. Jag vill inte. Jag vet inte riktigt vad det är jag inte vill, men jag vill inte. Louice kommer sen och vi ska springa runt Safjället. Jag ska bjuda mamma och pappa på pizza ikväll. Det är mina hållpunkter idag och jag ska göra mitt bästa för att fylla ut resten med någon meningsfullt.