16:11
tankarna på Wallace kommer och går - nätterna är jobbigast för att jag inte kan bestämma vad jag drömmer om och det tenderar att bli honom. på dagarna är det då och då, jag har rätt mycket annat som pockar på uppmärksamheten. jag försöker låta bli så mycket som möjlig. det växlar - ibland småler jag åt fina minnen och ibland så bara kniper det i hjärtat för att jag måste tänka i dåtid. han är på andra sidan Atlanten och jag önskar innerligt att han har det bra.
det är så mycket annat också. Lillebror har flicka sen ett tag tillbaka och trots att jag självklart är glad för hans skull är jag äcklig avundsjuk ibland. på honom, på alla som har sin kärlek kvar. så okonstruktivt som något kan bli, men jag kan inte hjälpa det. jag tror verkligen att det kommer något bra av det här också, att jag kommer växa av det här, men just nu vill jag bara att han ska vara här, krama mig och bara radera ut de närmaste två veckorna ur minnet. jag vill känna mig sådär lugn och glad jag gjorde med honom. såna här tårar gör mest ont att gråta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar