you make it easier when life gets hard.

23:12

allright, kort resumé - min handbollsträning gick käpprätt åt det varmare hållet. jag kunde knappt sätta en passning rätt --> jag var verkligen asförbannad när jag kommer hem. arg så det pyste ur öronen och tänkte "Nä nu JÄVLAR!" och duschade, stoppade ett par mackor i magen, ett par plåster på hälarna och begav mig till busshållplatsen för att åka till Haket och träffa Louice. (notera dock att jag på argt humör ute oftast inte är en bra kombination. ofta brukar det sluta med att jag gör diverse dumma saker som jag i normalt tillstånd inser inte är så bra. när jag är arg inser jag det men gör det ändå.) bussen skulle inte gå förrän om en kvart = jag började knalla mot Pilbågsgatan. jag hade för lite kläder på mig och frös. det struntade jag i. (ni ser? dumma saker.) fortfarande arg som ett bi och med början till en viss ledsenhet plockade jag upp mobilen och slängde iväg ett sms till På Låtsas på två meningar innehållande ord som handboll, går inte, tekniskt, låser sig, ledsen och två minuter senare får jag tillbaka ett sms där det står typ jag fixar en hall vi kan träna i, ring mig imorgon och då försvann nästan allt argt och ersattes av mest ledsenhet och resten lycka över vilket enormt stöd jag alltid har i mina vänner.

då bestämde jag mig för att åka hem igen. satte mig och väntade på bussen, lutade bakhuvudet mot busskursrutan och grät. för att jag vill så mycket att det är jobbigt när det inte går, för att jag var trött, för att mina vänner är det bästa som finns och förmodligen en massa annat också. grät för att få bort allt det ledsna.

kom hem. stoppade in mig i varma kläder och loggade på MSN. blev ännu lite mer ihopplockad av På Riktigt. tala om att rädda min kväll, båda pojkarna. <3 big time. så nu mår jag bättre, om än inte bra. mår inte argt längre (=alltså ingen risk för att jag gör osedvanligt korkade grejer), bara mest ledset och det tänker jag sova bort.