Say hallo, wave goodbye

11:01

Den där förbaskade infektionsaken har gått ner undan natten, men jag måste fortfarande ha ett plåster med en alsolsprittuss under och det luktar illa, för sjutton! Jag kommer ha något emot alsolsprit i åratal efter det här.

Julia kom hem igår (info: Julia - bästa vän sen högstadiet) efter att ha varit i Småland hos sin pojke. Vi hade inte träffats på bra länge, så jag gick ner till tåget och mötte henne och sen babblade vi mer eller mindre oavbrutet i en timme och tjugo minuter innan jag gick hem. Om allt jag behöver prata om. Hon förstår mig sådär utan och innan, känner mig bättre än jag känner mig själv. Jag fick häva ur mig allt om Oskar, varför det blev som det blev och prata Jesper och allt annat som förvirrar mig nu för tiden. Vissa saker blev klarare, och resten är lika förvirrat som förut, men det känns lättare ändå. Vi pratade Emil och folk som blir arga (varför är det alltid så hemskt när ens pappa blir arg på en?) och saker som hade hänt och saker som kommer hända och vi bestämde att vi ska in till Göteborg och gå till Hedie Hay och titta och kanske boka någon tid.

Jag har blivit exemplariskt noga med att borsta tänderna morgon och kväll. Jag har inte så bra tänder (till följd av småätande och sådär under högstadieåren) och sen fick jag tandläkarskräck och vägrade gå dit under kanske ett år och sen var det inget bra. Men nu börjar det så sakteligen bli bättre. Mamma eller pappa eller någon snäll människa jag litar på följer med mig och håller mig i handen och tandläkarna vet om att jag är vettskrämd och tar det lugnt och berättar allt de gör. Jag känner mig aningens mesig när jag berättar att jag har tandläkarskräck, men det är inte på skoj, det är inget skoj alls. Jag får i det närmaste panikångest av att befinna mig där de ska rota i mina tänder och hålla på. Sist jag var där skulle jag laga ett hål och då hade jag fått en liten tablett Stesolid att ta innan. Jag som inte har kunnat ta mig igenom ett tandläkarbesök utan att gråta på bra länge satt som ett stillsamt kolli i stolen utan att knappt säga flasklock en gång. Sen ledde mamma mig hem och la mig i sängen och jag sov som ett berg trots att pappa hade rörmokarna nere i rummet under mitt som höll på att bila genom taket.

Jag har lite svårt för det här med avslutningar.
Jag avslutar nu, helt enkelt.