torsdag, oktober 30, 2008

psykbryt. (nej, jag är int' bitter.)

22:09

ja.
totalt psykbryt fick jag när det visade sig att jag tagit fel på dag och att tentan var idag, inte imorgon, jag hade missat skiten och får vackert vänta till omtentan. då fick jag först en släng av panik&ångest, mumlade: "Åh nej.. åååh nej..!", kollade schemat, bytte humör blixtsnabbt till att bli heligt förbannad, tog upp Boken Som Egentligen Är Ett Mordvapen och slängde den med full kraft in i tvättstugedörren - sen gick jag in till vardagsrummet, satte mig i soffan, begravde huvudet i en kudde och storgrät. jag skrämde förmodligen slag på William Wallacde som fick se sin flickvän gå från normal och glad till ångestfylld, till skitförbannad till tokledsen på mindre än en minut. eloge till honom ändå, för han kom efter, höll om mig och mumlade: "Men älskling... det ordnar sig..." och jag grät som ett barn mot hans axel.

jag lugnade ner mig och blev normal igen efter typ en halvtimme. (Moratösen lyckades ringa precis när jag stod och grät, så jag klickade henne. kände mig taskig, men skickade sms och förklarade. fick tröstande svar tillbaka. glad. :))fått sms från Banana&Mikkis under kvällen och bara det att de bryr sig gör att det känns lite bättre. men jag är rätt bitter fortfarande.

anyways. idag gjorde jag pizza med renskav till lunch och den var det maffigaste jag satt i mig på länge, min mage gillade inte alls det. jag var seriöst mätt fram till klockan ... ja, typ nu. var världens segaste i både knoppen och kroppen hela dagen, somnade i soffan en timme innan jag skulle ut och springa med William Wallace (vilket jag var måttligt sugen på...). jag hann sätta foten utanför dörren innan jag kände att ge mig ut och springa var alldeles rätt beslut. major endorfinutsöndring. det banne mig det som får mig till träningen ibland - jag vet hur bra jag mår när jag väl är igång och efteråt. jag behöver bara komma ut.

imorgon ska jag träna gym, göra spenatsoppa till lunch och sen gå med William Wallace och Gotland till café Villerkulla och förevisa kakbuffén där. sen finns det viss risk att jag blir medsläpad ut på kvällen. och på lördag är det Halloweenfest i kollektivet. det blir en hård helg det här. :)

total eclipse of the heart.

09:36

ja, tjo och tjim då. torsdag och sista pluggdagen. den känns redan evighetslång. men igårkväll var bra. William Wallace kom förbi och vi gick till Fysiken och jag dansade funk (och kom nästan försent, hastade in i hallen typ prick sex och Sanna ropade: "Hej Fummelfot!" och berättade för hela klassen att det var mig hon väntade på mig och hur glad blir man inte då? :)) jag trodde det skulle dyka upp en ny koreografi, men tji fick jag. en liten bit var utbytt, det var lite knepigt innan alla fötterna fanns där de skulle. men roligt. jag var helt fullständigt slut i kroppen sen, hade haft en gympass på förmiddagen också så jag kände mig en aning nertränad. det känns bättre idag though. (vilket jag inte direkt fattar, för min sömn kan inte kallas något annat än bristfällig.)

min man ligger kvar och sover i sängen däruppe, lucky bastard. själv sitter jag här och ska snart greppa tag i Boken Som Egentligen Är Ett Mordvapen och börja plåga mitt stackars huvud igen.

jag är sådär härligt varm och glad i magen, despite all. Gotland hade tydligen "stordiggat" mig och tyckt jag var riktigt vettig och det gjorde mig glad. och träffa William. <3

onsdag, oktober 29, 2008

dan före dan före tentadag.

18:04

jag blir helt knäpp av det här.
nu har jag kommit till "kan det inte bara vara över!?"-stadiet och vill bara att det ska bli fredageftermiddag så jag redan har gjort tentan och kan njuta av att slippa sitta med näsan begravd i böcker och föreläsningar. typ ta en promenad utan att få dåligt samvete, det vore något det. :)

men än hänger jag i.
skam den som ger sig.

jag ska i alla fall shake:a ass på funken ikväll och sen sova med William Wallace.

lilla björn och lilla tiger.

09:07

tisdagskvällar ligger fortfarande inte högt upp på popularitetslistan. alldeles för trött igårkväll och seg kola i huvud och ben gjorde träningen till mindre rolig. på hemvägen missade jag att gå av vid rätt hållplats (trodde bussen skulle stanna utanför Centralen, men det hade den tydligen slutat med - how would I know?!) så jag höll på att hamna i Kungsbacka istället. världens snällaste busschaufför släppte av en lätt chockad och snyftande mig (jamen tänk er själva paniken i att åka till Kungsbacka istället för Göteborg Central klockan halv elva på kvällen efter att ha tränat i 2 timmar.) vid första lämpliga rödljus där jag lyckades ta mig till Brunnsparken i tid, men jag var så trött att jag storgrät. hem kom jag i alla fall. där slängde jag in kläderna i torkskåpet, borstade tänderna och struntade i att duscha innan jag stupade i säng. ensam. jag längtar efter William Wallace.

pluggandet går... som pluggande brukar antar jag. idag ska jag skriva färdig anteckningarna och sen ge mig på Boken Som Egentligen Är Ett Mordvapen, aka. Practical Sports Nutrition. keep your fingers crossed.

tisdag, oktober 28, 2008

wastebin full of papers - clever rhymes: "I'll see you later!"

17:53

mina ögon börjar svida nu av allt läsande och antecknande. men skam den som ger sig. en paus nu och andas ett par gånger så ska jag nog klara av någon timme till hyfsat fokuserad innan det är träningsdags. jag hyperlyssnar på "These words" och trallar med allt om oftast.

jag hade William Wallace och Gotland som kom och störde mig i pluggandet någon timme - Gotland visade sig vara trevlig, söt, rolig och vettig, så det var lite smånervöst bara den första halvtimmen typ, sen var det bara trevligt. :) de följde med mig och handlade innan de drog ner på stan (lucky bastards!) och jag gick hem till mina böcker igen. känns som jag drog nitlotten där. :P

fattar inte riktigt hur jag kan längta så mycket efter honom. vi har setts massa hela helgen och nu är jag ifrån honom knappt två dagar (och inte ens det på riktigt, för han var här idag som sagt) men ändå skriker hela kroppen efter honom. speciellt igårkväll, vilket förvånade mig - jag som brukar sova som bäst ensam, hade plötsligt svårt att sova utan hans varma kropp nära mig. ja, jag är fortfarande helt vettlöst kär.

måndag, oktober 27, 2008

these word are my own.

22:03

först av allt så hade jag helt rätt om träningen förut - grymt rolig och det gick riktigt bra också. :) me like måndagsträningar. jag kom till och med hem i hyfsad tid trots att jag var förbi hemma och hämtade Albin. nu har jag haft lite slötid. underskattad form av tid faktiskt. ;)

absolut roligaste idag - när vi skulle ha samling och prata lite innan träningen började och Stormare hojtar: "Samling i mitten tjejer, sätt er ner!" och när alla är där, men ingen sätter sig ner, avslutar med ett: "Get down bitches!"
asgarv från alla håll och kanter. ^^

imorgon ska jag plugga, springa, plugga, laga mat, plugga, baka bröd, plugga, träffa mannen i mitt liv och en av hans vänner från Gotland, plugga och så handboll på kvällningen. och kanske plugga om jag får tid. party hard. ;P

dag 1.

16:56

tentaplugg.
jag har faktiskt glömt hur det är att sitta inne hela dagarna och bara läsaläsaläsa samma sak. när ögonen började vimla i huvudet förut la jag huvudet på händerna på matbordet... och somnade. bara sådär.
det hela är mycket intressant. :P

handboll ikväll. längtar inte dit nu, men vet att det kommer bli apkul när jag väl är där, det är bara den här segheten jag har av att ha suttit på rumpan hela dagen som är jobbig.

yeah.
nu drar jag.

fredag, oktober 24, 2008

gråmulet, höstruskigt.

12:40

seminariet igår gick som det brukar gå på våra seminarier - lite seriös redovisning av det vi läst, lite diskussion och lite fnittrande och flummande. rätt angenämnt måste jag säga, tiden gick fort. :) sen traskade jag hemåt (och blev upphookad av Rosa och Moratösen som förtvivlat försökte fånga min uppmärksamhet där jag gick med mp3 på mig. :P) var hemma i en timme, lekte diskHitler och läste en bok innan jag skuttade iväg till Banana där jag hade blivit lovad fika och historen om Varför är Mikkis dum i huvudet? både fika och historien infann sig och jo, det är sant som ryktet går - Mikkis är dum i huvudet. alltså... ååååh. :P efter lite prat bestämde vi oss för att gå på fest på lördag och sen åkte jag till Mölndal och sprang med William Wallace. hade bestämt mig för att sova hos farm&farf, så han följde med dit och fick en kopp te och så pratade vi lite. han gick vid kvart över tolv. vi är urusla på att säga hejdå.

idag har jag hunnit släpa iväg mig till gymmet och äta trevlig lunch med pappa och farf. strax iväg till föräldrarhemmet och kolla igenom mammas gaberob efter något som det engelskt ut. :)

torsdag, oktober 23, 2008

ätstörningar over.

11:01

ja, se där.
det gick den här gången också. :)
jag måste sluta göra såhär. bara för att jag vet att jag klarar av att skriva ihop mina uppgifter på morgonen innan ska jag inte göra det. nej, usch och fy. nästa gång ska jag banne mig vara ute i lite bättre tid.

mitt FarmorApotek ringde och hade inte rätt salvor inne, så jag ska dra till Olskroken nu. :P nu ska vi se. seriösa kläder - mjukisbyxor. seriösa kläder - mjukisbyxor.

svårt val. ^^

dental.

09:12

jag är inne i skyll-dig-själv-fasen.
ja, alltså. seminarie idag och enskild uppgift ska in och jag hade tänkt att göra det igår när mamma och jag åkte till Tranås (jag menar, 2,5 timmar i en bil borde man kunna förvandla till en hyfsad seminarieuppgift.) MEN jag fick inte tummen ur och satt och pratade med mamma hela vägen fram och tillbaka istället. vilket var väldigt trevligt och härligt men inte så konstruktivt för min seminarieuppgift. så nu sitter jag har och ska knåpa ihop något innan jag ska dit i eftermiddag. dessutom har min kropp bestämt sig för att stränga ner diverse behövande funktioner, (spruckna ögonlock,, klåda, torra läppar, osv.) så jag behöver åka till mitt lilla privatApotek, aka. Farmor och få lite hjälp och salvor.

måste ända nämna - igår åkte jag ju som sagt med mamma till Tranås för att gå till tandläkaken. why Tranås? undrar någon kanske. det enkla svaret är att jag är hysteriskt tandläkarrädd och har inte kunnat sätta min fot i ett sånt väntrum sen jag var 18 (och jag gick inte dit alls mellan det att jag var 15-18 år.) utan att börja gråta och få panikångest. i Tranås däremot, så bor en av mina släktingar som jag tycker väldigt mycket om och hon är just tandläkare. min tanke var då att om jag slipper gå tillbaka till Lindome tandvård där det sitter så himla mycket i väggarna sen förr och dessutom får Bettan till tandläkare, som jag litar på och respekterar, så kanskekanske jag slipper att må så dåligt innan? och, under över alla under - det funkade faktiskt. :) hon var det bästa och snällast och duktigaste jag varit med om och frågade hela tiden hur det kändes och förklarade och berättade och jag lagade till och med att hål! (och då ska tilläggas att jag inte klarat av det utan att bli nerdrogad med Stesolid innan.) nej, det var inte trevligt, definitivt inte, men själv känslan av att det var jag som valt det här själv och hur hon uppförde sig gjorde det i alla fall uthärdligt. och mamma satt med inne i rummet som vanligt. <3 jag är så glad och stolt över mig själv och det är så skönt att ha gjort något så nödvändigt som ett tandläkarbesök utan att bryta ihop. :)

men nu ska jag skriva om ätstörningar.

måndag, oktober 20, 2008

give me hope Joanna.

22:06

jag hade noll lust och motivation innan handbollen idag och tog mig dit mest på ren rutin. kändes mest pest och pina innan (och den förbaskade snålblåsten och regnet gjorde inte saken bättre...) men döm om min förvåning - det gick riktigt bra och var riktigt roligt, trots att Stormare började med att säga: "Jag tror inte det ger så mycket med så mycket "tänka" idag, så det blir mycket löpning." (nej, vaddå det var lagfest i helgen och de flesta var totalplakata? :P) mina passningar börjar sitta, benen kändes helt okej och försvarstänket kommer igång. sista tio minuterna var rena döden med intervallöpning och höra Stormare gasta: "Spring på 60%! 70%! 80%! 60%!" upprepade gånger fick mig nästan att börja gråta av trötthet. fan så skönt. :)

jag fick dessutom skjuts hem av Li E - vilken ängel. kalla mig svenne med fördomar, men att knalla genom Bergsjön ensam en kall och mörk höstkväll efter klockan åtta känns inte riktigt tryggt i magen.

väl hemma har jag ätit ugnspannkaka med äpple, kokat bruna bönor och ärtsoppa, tryckt i mig ytterligare en kopp koffeinfritt kaffe och kollat på "Toppform". jag blir vansinnig av de där ungarna. jag sitter hemma och gnisslar tänder av ren frustration och tänker: "Era LATA små gnälliga barnungar!" och ändå - det är inte bara deras fel. det är ingen som har sparkat på dem innan, som fått dem att fatta att det är viktigt med sömn, mat och träning. tro fanken att de sätter sig på tvären nu när någon utomstående försöker göra en helomvänding på deras världsbild. de är 16 år, vet bäst och är odödliga. och föräldrarna? vad pysslar DEM med? sätt lösenord på datan/TV:n och sparka ut ungen då! herregud. vette sjutton om det inte skulle införas lämplighetstest för att skaffa barn. ta åtminstone hand om ungen så att han/hon inte blir en börda för samhället. geez. (nu låter jag säkert rabiat. jag tar det.)

jag har läst det jag tänkt att läsa i skolväg idag, jag är nöjd. imorgon blir det lite skriva, lite löpning och sen lunch med William Wallace och Bus på nyöppnad indisk restaurang. :)

till alla dem som korsat Atlanten.

14:10

det är fullständigt busväder ute med snålblåst och småskvättande regn. heja Göteborg, nu kommer Hösten. :P

bra föreläsning idag av en som jobbar heltid som dietist på Axa. mycket matnyttiga tips och nu är jag vrålsugen på att ge mig ut och föreläsa för små idrottande ungdomar som inte vet bättre än jag. :)

jag kan dricka kaffe igen! efter att ha varit och tittat på lillebrors match igår (där de vann med 16 mål och han spelade inte särskilt bra - varför lyckas jag alltid pricka in att se de matcherna?!) passade jag på att handla lite på Willys som ligger i närheten och kom ihåg att köpa med mig koffeinfritt kaffe. jag har ju inte druckit kaffe sen i somras eftersom jag bara får ont i magen och blir rena gasfabriken. lagom schysst att gasa ner folk som är snälla och bjuder en på fika, hm? så, efter föreläsning förra veckan där koffein togs upp och gick igenom fick jag reda på att eventuella effekter av koffein på magen kan vara gasbombing. --> jag tänker ta reda på om jag då kan dricka kaffe utan koffein i. och, under över alla under - det kan jag! :D provbryggde och drack imorse och magen är lugn och glad, bråkar inte alls och jag är lycklig. okejokej, det smakar inte precis likadant, men tillräckligt lika för att jag ska vara nöjd. :)

jag känner mig rätt harmonisk. det har gått lite upp och ner, främst den senaste veckan - mycket som hänt och kommit tankebanorna nu med nya kursen och mitt nya lovelife. min promenad med Bus igår var ganska precis som behövdes. det är fortfarande så att hon är så grundmurat förtroendeingivande och klok och jag känner att jag kan fläka ut mig själv totalt och hon tittar, bryr sig, dömer inte och hjälper. för henne vågar jag erkänna saker jag ibland inte ens vill erkänna för mig själv. det känns tryggt och bra. det går svårare med saker om man ger dem för mycket respekt och blir rädd för dem istället för att bara stirra i vitögat och ge dem fingret tillbaka.

Gabs har tagit jägarexamen i helgen -
HURRA! för det! :)



duktig student. plugga.

söndag, oktober 19, 2008

hej igen.

11:58

jag inser att jag gjort ett sånt där ovanligt dagar-långt uppehåll i mitt bloggande igen. yeye. sånt som händer. :)

idag är dagen efter lagfest. idag blir en dag av mjukisbyxor, sno-ihop-håret-på-måfå-frisyr och träffa Bus och gå på promenad. det är solsken och blåser ute. jag ska till Frölunda och få kramar och te.

onsdag, oktober 15, 2008

samtal till mig själv.

16:28

igår blev som sagt bättre, men inte bra och när jag gått och lagt mig blev det sämre igen. sms:ade lite fram och tillbaka med William Wallace (jag funderade på att ljuga och låtsas som det regnade, men bestämde mig i slutändan för att faktiskt berätta att jag mådde dåligt.) och när pappa vid 22 ringde och svarade på ett sms jag skickat vid sjutiden och frågade: "Hur är det med dig gumman?" bröt jag ihop totalt och grät som ett barn i telefonen. pappa var tyst i 3 sekunder, sen frågade han: "Ska jag komma och hämta dig?" och jag hulkade fram: "Det går inte, jag har redovisning imorgon.", insåg hur urbota idiotiskt det vore att sitta ensam i min lägenhet i mitt tillstånd och snyftade fram: "Jo, det vill jag, jag vill hem!" pappas svar blev: "Jag kommer om 20 minuter." (och då kör man väldigt mycket för fort om man ska hinna hem till mig från Lindome på 20 minuter.)

jag plockade på mig kläder och ihop alla grejer och gick ut och satte mig och väntade. efter några minuter ringde en väldigt orolig William Wallace och undrade hur det var med mig och jag skrämdes väl rätt bra där jag satt och snyftade: "Jag vet inte. Jag önskar att jag visste, men jag vet inte!" sen kom pappa, jag lovade att ringa upp och satte mig i bilen och fick världens pappakram. sen åkte vi hem. bara att sitta i bilen påväg hem mot familjens trygghet gjorde det bättre. väl hemma fick jag massa kramar. inget tjat om: "Men vad är det som har hänt?!" utan de bara accepterade att jag mådde dåligt och inte visste varför (klart de frågade. men inget nu-måste-vi-hitta-en-anledning"-hets. det mesta var mammas: "Är det mycket nu?") och behövde komma hem. jag ringde William Wallace och pratade, lugnade honom och mig och blev hjärtinnerligt glad för att han faktiskt blivit orolig och för att han sa att om jag bara hade ringt, så hade han kommit. jag lovade att göra det nästa gång. jag fick te av mamma och la mig i soffan bredvid lillebror med huvudet på hans bröstkorg. i takt med hans hjärtslag i mitt öra tittade vi på Scrubs tills jag kände att jag skulle orka gå och lägga mig. jag somnade i mitt gamla rum i bäddsoffan med trygg hemmalukt i näsan.

jag mår bättre idag, det går lite upp och ner, men inte i närheten så jobbigt som igår. jag vet fortfarande inte. men jag är glad att jag i alla fall vågar be om hjälp. att jag inte sitter ensam och gråter och mår dåligt utan vågar skicka sms som gör att folk ringer upp och frågar hur jag mår. jag tycker inte om att må dåligt inför andra, jag vill inte att de ska bli oroliga och känna sig maktlösa på grund av mig. men jag vet att jag får göra så.
jag är inte en jobbig person för att jag mår dåligt ibland.
jag är inte en jobbig person för att jag behöver hjälp att plocka upp mig själv, för att jag inte orkar vara stark och duktig och glad hela tiden.
det är okej för mig att vara ledsen också. folk blir oroliga, men det blir de för att de tycker om, älskar och bryr sig om mig, och de skulle må värre dåligt om jag inte ville ta mot deras hjälp än vad de blir om jag erkänner att jag behöver hjälp. jag har svårt för det. jag är rädd att inte räcka till, jag tycker om att vara självständig och kunna saker själv. jag vill vara kapabel. jag är självständig och kan saker själv. jag är kapabel. att jag blir ledsen och inte fixar att bli glad igen på egen hand gör mig inte till en svag människa. starka människor inser att de inte alltid klarar allt själva.

jag behöver det här, behöver resonera, skriva för att förstå mig själv. jag behöver tala om för mig själv att det alltid är okej att vara ledsen, att mitt humör aldrig kommer påverka mitt värde som människa och att jag har människor älskar mig och vill vara mig nära, både när jag är glad och ledsen. och det är något jag är oerhört tacksam över.

tisdag, oktober 14, 2008

and it's not the fall that hurts - it's when you hit the ground.

21:11

idag var bra. skola om sagt och sen farmor&farfar på dagen och påväg till Mölndals bibliotek smet jag in till William Wallace och råkade väl liksom fastna där några timmar. hjälpte honom att söka till utbildning och sen promenerade vi till först till Mölndals bibliotek och lånade böcker till mig och sen till farmor&farfar för att hänta ett faxpapper han skulle skicka iväg som kompletterande uppgifter. = han har träffat farmor, farfar och pappa. han var lite lätt hispig innan och undrade: "Men kan jag se ut såhär!?" och jag kunde bara le och kände ända ner i magen hur innerligt mycket jag tycker om honom. det gick jättebra såklart. ingen åt upp honom. :P

sen fick jag sällskap till IcaMaxi och handla och jag hetsade upp mig (genom kombinationen lågt blodsocker och jag vet inte vart alla varor står) och blev irriterad och han bara sa "Hej älskling..." varje gång och pussade mig tills jag log igen. svårt att vara arg och sur i hans närhet.

efter handlingen åkte jag hem och mitt humör kraschlandade av fullt okänd anledning och jag mådde apa, bara riktigt jävla uselt och lesset, såpass att jag struntade i handbollsträningen, vilket inte är likt mig. ringde Gabs som hade häcken full med plugg och inte kunde komma förbi och fick fina ord både sagda och sms:ade till mig. (Jag har låtit bli alkohol.) så, jag gjorde min klassiska bryt-ihop-och-kom-igen --> kröp ihop i fosterställning i sängen med mjukisdjur och snuttefilt och grät tills det kändes bättre. sen förberedde jag uppdukningsmaten vi ska ha till redovisningen imorgon och såg ett avsnitt av Toppform, åt kvällsmat och drack te.

det är bättre men inte bra. jag vet inte varför det inte är bra. det borde vara bra, jag har ingen direkt anledning att vara ledsen. jag har sovit bra. jag har inte PMS. arbetet är klart. hallå? jag fattar inte? det enda som jag känner är att jag måste läsa en bok som handlar om ätstörningar kopplat till idrott och det var en sån bok jag lånade idag och jag vet att det kommer bli sjukt jobbigt att läsa. men liksom.. jag har ju inte ens hunnit börja läsa än. äh, jag vet inte.

oväntat.

10:58

och just nu är jag väldigt glad att vi slet som små djur igår med grupparbetet, för det innebar att det enda vi behövde göra ihop idag var att kolla igenom och rätta till lite på Powerpointen, prata igenom redovisningen och dela upp matshopping och uppdukningen - vilket vi hade gjort och var färdiga med till halv elva. :) vilket i sin tur innebär att jag i princip (nåja...) är ledig idag. tro mig, efter att ha pluggat röven av mig förra veckan känns det rätt bra. :)

ja. det var väl det mest överhängande @ the moment. jag vaknade imorse och kände mig faktiskt riktigt utvilad. trots olycksbådande grå himmel drog jag rebelliskt på mig klänning och sure, det blåser rätt bra men det är sol också. phew, ett litet andningshål. :)

måndag, oktober 13, 2008

oh happy days.

22:00

och precis som jag trodde blev det bättre efter handbollen. när jag blev hemskjutsad (avd. LYXLYXLYX!) kände jag efter och den där sjukt jobbiga sega tröttheten man får efter att sitta framför en dator i 9 timmar var borta och ersatt med den bra mycket trevligare jag-är-trött-för-jag-har-sprungit-i-1,5-timme-känslan. me like.

måndagar är bra - så skönt att komma hem vid hyfsad tid på kvällen och kunna ta det lugnt, inte behlva göra en massa och bara pyssla lite. jag har kollat igenom min reklam, diskat (oh yes, jag är fortfarande en disk-Hitler.) duschat, ätit mat och till och med hunnit göra lunch till imorgon, göra ny müsli och titta på ett avsnitt av Toppform. jag känner mig lugn och glad och ska lägga mig i sängen och läsa en stund innan sovdags.

hit by a bus II.

17:54

jag är lätt självmordsbenägen av trötthet. somnade inte innan 2 inatt och upp vid åtta för att gå till skolan och skriva grupparbete. skrivit grupparbete från klockan 10 till klockan 17, med lunchrast och kissepaus. helt väck i skallen.

nu är jag hemma, snart varit hemma i enormt långa (HAHAHA) 40 minuter. tio över kommer Becka och hämtar mig och så är det iväg till handbollsträningen som jag helst av allt hade velat strunta i och sova istället, men jag känner att när jag väl får träna med A-gruppen så har jag inte råd att stanna hemma bara för att jag är trött. det är bara att fokusera och köra järnet. :)

och grupparbete imorgon igen. jag hatar det här arbetet nu (som det brukar bli med arbeten. :P) på onsdag är det redovisning och imorgon ska vi pulapå det sista med Powerpointen, gå på matshopping och laga uppdukningsmaten. har jag tur tycker GusMem också att vi ska dela upp det, så kan jag gå hem och laga min del av maten hemma. jaaa, vilket bra idé! ;P

<3

11:47

igårkväll var världens längsta kväll, jag trodde aldrig den skulle ta slut. sen promenerad jag med Banana från Mikkis mot stationen, kom nästa ända fram innan hon kom på att hon inte hade nycklarna med sig och så gick vi tillbaka. bra tidsfördriv. :)

21:10 gick jag mot Swebus-bussarnas infart och 21:11 stod jag med William Wallace armar omkring mig och min näsa inborrad i hans halsgrop. jag tänker inte ens försöka beskriva den känslan. (när vi hade stått och vrålkramats och pussat på varandra ett antal minuter hörde vi helt plötsligt en röst som lite retsamt påpekade: "Men här kan ni ju inte stå, gå hem med er!" Swebus-chaufförer är trevliga har jag hört. :P)

från 21:11 tills vi sa hejdå utanför skolan har jag varit minus centimetrar från honom hela tiden.

söndag, oktober 12, 2008

underbara helg.

13:42

ända sen jag bestämd emig för att åka till föräldrarhemmet i fredagskväll har det här varit en av de lugnaste och skönaste helger på länge. jag har gjort saker jag velat göra under veckan men inte haft tid med, aka. pyssla i lägenheten och plocka ihop kläder, tagit det lugnt och lyssnat på musik. igår sov jag tills jag vaknade av mig själv, åt frukost med mina älskade föräldrar, åkte till stan och gick omkring dels hittade saker åt mig jag ville ha och dels saker jag behövde. sen åkte jag hem och lagade mat i lugn och ro, vek kläder och sen tog jag en tupplur. innan jag skulle hem till Mikkis ägnade jag typ en timme åt att dels duscha och dels lyssna på dålig popmusik och dansa omkring i lägenheten och göra mig iordning i lugn och ro. hemma his Mikkis var bara så bra och skönt och lagom, alldeles lagom och bra.:)

idag har jag städat lite till, dammsugit och laddat för matchen kvart över tre.

jag håller förövrigt på att bli en disk-Hitler, jag tycker inte om när det står disk och väntar på mig när jag kommer hem. läskigt. :P

match snart. :)
good-luck-kick!


han kommer hem ikväll.
gud så jag längtar med varenda cell i hela kroppen.